lu.se

Medicinska fakulteten

Lunds universitet

Svenska läkare höll fast vid tyskan in på 1940-talet

2018-08-21

Ett tysk-svenskt forskningsteam visar i en ny publikation att tyska var det dominerande vetenskapsspråket bland svenska läkare under hela första hälften av 1900-talet. Skiftet till engelskan skedde först i början av 1940-talet och då i en rasande snabb takt.

bokomslag
Från vänster: den sista avhandlingen på tyska (1942) ”Experimentelle Untersuchngen Über Die ’Knochenatrophie’ Infolge Einer Immobilization und Einer Akuten Arthritis” av Gustav Adolf Landoff och den första på engelska (1944) "Clinical and Roentgenological Studies of Acute Obstruction of the Small Intestines due to Adhesions and Bands” av Fredik Koch vid kirurgiska kliniken i Lund under första hälften av 1900-talet. Bildkälla: Bengt Uvelius.

Att Tyskland var ett internationellt föregångsland inom naturvetenskap och medicin i början av 1900-talet är välkänt. Landets roll som ledande forskarnation återspeglas i att tyska vetenskapsmän under denna tid tilldelades fler Nobelpris i kategorierna fysiologi eller medicin, fysik och kemi än forskare från något annat land. Tysklands ställning demonstrerades även av att tyska språket var ett „lingua franca“ bland forskare i många länder både inom och utanför Europa. Engelskan skulle dock komma att överta tyskans position. Amerikanska och tyska forskare har tidigare visat att detta språkskifte startade redan under första världskriget och åren strax därefter. Men hur såg utvecklingen ut i Sverige?
Ett tysk-svenskt forskningsteam har för första gången undersökt tyskans trender som vetenskapsspråk bland svenska läkare under första hälften av 1900-talet. I en färsk studie som publicerats i den medicinska facktidskriften „World Journal of Urology“ har författarna rekonstruerat språktrender genom att granska över 2000 artiklar i de svenska tidskrifterna „Hygiea“ och „Acta Chirurgica Scandinavica“ och samtliga avhandlingar inom kirurgi (som då inkluderade ortopedi och urologi) som försvarats vid Lunds universitet och Karolinska Institutet från 1900 till 1955.

Centrala fynd är att tyska i jämförelse med engelska och franska var det mest populära artikelspråket när svenska kirurger publicerade forskningsresultat, och att svenska läkare i allmänhet länge citerade framför allt tyskspråkig litteratur. Ett tydligt trendbrott kom 1943 (dvs under pågående världskrig), dåengelskan snabbt vann mark och övertog ledartröjan. Tyskan försvann helt inom loppet av några få år. Utvecklingen märktes ocksåi svenska skolan: 1946 ersatte engelskan tyskan som första främmande språk.
– Vår studie om tyskans trender som vetenskapsspråk i Sverige rekonstruerar hur forskarnätverk förändras över tid. Den stimulerar till mer forskning om hur politiska och sociala faktorer påverkar hur forskare kommunicerar med varandra, säger Nils Hansson, medicinhistoriker vid Heinrich-Heine-universitetet i Düsseldorf och affilierad till Enheten för medicinens historia vid Lunds universitet.

– Det som förvånar oss är hur snabbt och totalt ett byte av vetenskapsspråk kan ske. Snabbheten i processen visar att den enskilde forskaren abrupt måste ha övergått från tyska till engelska.  Blicken riktades nu västerut, där fanns framtiden, säger Bengt Uvelius, adjungerad professor vid Urologi, Institutionen för kliniska vetenskaper.

Publikation
Scientific language trends among Swedish urologists and surgeons 1900–1955.
Hansson N, Moll F, Halling T, Uvelius B.
World Journal of Urology, online augusti 2018 https://doi.org/10.1007/s00345-018-2451-z

Kontakt:
Nils Hansson, Dep. for the History, Philosophy, and Ethics of Medicine, Heinrich-Heine-University Duesseldor, Enheten för medicinens historia, Lunds universitet. nils.hansson@med.lu.se