lu.se

Medicinska fakulteten

Lunds universitet

Framgångsrik forskning kräver bra verktyg

2018-04-19

Utan bra och varierad forskningsinfrastruktur stannar min forskning, säger professor Malin Parmar.

Professor Malin Parmar är en av fakultetens framgångsrika forskare som har publicerat många vetenskapliga artiklar och har fått stora bidrag från EU, VR etc. 

Hade det inte funnits eller gått att skapa de infrastrukturer som jag behöver, så hade jag flyttat dit det fanns. Annars hade jag haft en alldeles för låg produktivitet, säger Malin Parmar.

När Malin Parmar gjorde sina doktorandstudier i Kanada var forskningsinfrastrukturerna centralt placerade på labbet. Alla forskninglabben vätte ut mot ett gemensamt utrymme där instrumenten stod samlade, tillgängliga för alla. Det var väldigt enkelt och självklart. Men det var ett litet institut med ett homogent forskningsområde och där behovet av utrustning var ganska likt forskare emellan. Här på Lunds universitet ser verkligheten annorlunda ut och behoven är väldigt olika. Det behövs en mycket större bredd.

malin parmar blaatt ljus hoeg
Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap, i labbet.

Men det är viktigt att man tillgängliggör infrastrukturerna tycker Malin Parmar.

– Hellre färre men bättre infrastrukturer än många mindre bra, säger Malin Parmar.

Malin Parmar har själv mest använt vad hon kallar ”user run” infrastrukturer. Infrastrukturer som etableras och drivs av ett nätverk av forskare. Satsningar på Linnémiljöer och Starka forskningsområden har gynnat satsningar på infrastrukturer av denna typ. Men flera av dessa statliga satsningar håller nu på att ta slut och behovet av infrastrukturer kvarstår. Infrastrukturer är dyrt i alla led, att köpa, underhålla och hålla kompetens uppe. Det kräver mycket tid, pengar och engagemang.

Malin Parmar väljer att beskriva forskningsinfrastruktur som transportmedel för olika behov.

– Ibland lämpar sig en egenägd cykel bäst. Men ibland behöver man använda ett flygplan, säger Malin Parmar och syftar på att vissa infrastrukturer är bättre om man som forskare äger själv och har fri tillgång till, andra stora investeringar gör man bäst tillsammans.

Hon funderar på om inte ”ägandet av bilar” (mellanstora infrastrukturer) kanske skulle kunna omvandlas mer till en bilpool, där fler går in och samäger och delar på ansvar och kompetens och service.

– Vi tävlar ju inte lokalt. Vi bör tävla nationellt och internationellt. Då krävs samarbete och att vi delar på kompetens, utrustning. Det finns ingen chans att vi kan konkurrera globalt annars och det är ju där de stora pengarna för långsiktiga satsningar oftast finns.

Om Malin Parmar får välja sina ”topp 5”- infrastrukturer vid Lunds universitet så väljer hon:

  1. För in vivo arbete beteendeplattformen och virusoperationsplattformen
  2. För virusproduktion såsom lenti och rabies, AAV-plattformen,
  3. För analys av levande celler, FACS at MultiPark
  4. För screening och kvantifiering av celler Cellomics 
  5. Elektrofysiologisk analys

(Detta är några exempel på de infrastrukturer som finns vid fakulteten, bl a finns det även FACS vid StemTherapy och vid Immunologi)

– Jag är också mycket förväntansfull över ett nyinköpt instrument: Light Sheet Microscopy. Det har köpts in av MultiPark, Bagadilico och Stemtherapy tillsammans. Med hjälp av den ska man kunna se alla hjärnans celler i 3D, säger Malin Parmar.

För Malin Parmars upptäckter inom Parkinsonforskningen har hon behövt använda flera olika infrastrukturer. I många försök har hon transplanterat dopaminproducerande celler i hjärnan på råttmodeller med Parkinson. Sedan har hon låtit dessa råttor testas i olika beteende via beteendeplattformar. Därefter har hon tagit ut dessa hjärnor och studerat dem med hjälp av olika mikroskop tillgängliga via olika plattformar. Tack vare plattformar för virusproduktion har hennes grupp snabbt kunnat utveckla och bredda sin forskning via Viral Vector Lab som möjliggjort nya metoder att märka in nervceller och deras synapserna med hjälp av lenti, AAV och -rabiesvirus. Upptäckten att hon kunde använda lentivirus för att programmera in hudceller till fungerande dopaminceller är en av hennes roligaste forskningsupptäckter.

– Att nödvändiga plattformar fanns på plats och gick att använda ganska omedelbart med den kompetens och utveckling som redan fanns, förenklade arbetet väsentligt, säger Malin Parmar.

Så för det mesta så flyter forskningen på med rätt infrastruktur och kompetens på plats. Om det är något Malin Parmar saknar på Lunds universitet så är det bättre möjligheter för singelcellsanalys och fler bioinformatiker.