lu.se

Kliniska vetenskaper, Lund

Medicinska fakulteten | Lunds universitet

Hallå där…

2018-06-20

Tobias Cronberg, överläkare i neurologi och nyligen utnämnd adjungerad professor i ämnet. Vad arbetar du och din forskargrupp med?

– Vi studerar hjärnskador efter hjärtstillestånd. När patienterna kommer upp till IVA är de medvetslösa och behöver livsuppehållande behandling. Vi vet inte hur prognosen ser ut, om de kommer vakna eller inte, men efter några dagar fattas beslut huruvida behandlingen ska fortsätta eller avslutas. Att avsluta måste vara ett säkert beslut. Vår grupp arbetar med att förbättra och utveckla nya metoder för att kunna förutse vilka som kommer att vakna och vilken grad av hjärnskada de kommer ha.

tobias cronberg
Tobias Cronberg. Foto: Roger Lundholm

Hur beslutar man om prognos idag och vad föreslår ni?

– De idag mest använda metoderna är en neurologisk undersökning av vakenhet och hjärnstamsfunktioner, EEG för att se den elektriska aktiviteten i hjärnan och datortomografi för att visa strukturella hjärnskador. Vi arbetar dels med att göra dessa metoder säkrare genom standardiserad teknik och dels med att utveckla nya metoder för att diagnostisera hjärnskada. Ett spännande område är biomarkörer från blod. Vi visade nyligen att Tau-protein i serum är en bättre markör än de man tidigare haft och nu har vi hittat en ny biomarkör som fungerar ännu bättre och som redan efter 24 timmar kan visa om en patient har en svår hjärnskada.

Hjärnskada är kanske en ofta bortglömd aspekt av ett hjärtstopp som har en stor inverkan på patientens och anhörigas liv. Hur ser långtidseffekterna ut?

– Man kan säga att den forskning vi bedriver på långtidseffekter hos överlevare är på sätt och vis banbrytande där vi försöker beskriva patientens livskvalitet ur olika perspektiv. Vi frågar patienten hur det fungerar hemma, vi frågar anhöriga, vi låter en objektiv bedömare klassificera och vi låter patienterna göra olika tester. På så vis får vi en helhetsbild.

– Cirka hälften av alla som överlever ett hjärtstopp har en kognitiv dysfunktion. Man har tidigare kopplat denna helt och hållet till den generella syrebrist som drabbar hjärnan när hjärtat slutar pumpa men vi har succesivt blivit alltmer medvetna om betydelsen av mer kroniska processer till följd av kardiovaskulära riskfaktorer. Skall vi kunna hjälpa dessa patienter tillbaka till ett bra liv måste vi verkligen ha ett helhetsperspektiv och kunna se kopplingar mellan till exempel fysisk aktivitet och kognitiv svikt.

Vilken forskning ligger i framtiden?

– Vi håller på att inkludera patienter i en global multicenterstudie; Target Temperature Management II. I den första multicenterstudien med TTM studerade vi om nedkylning till 36 eller 33 grader gjorde skillnad för patienten avseende graden av hjärnskada. Vi såg då ingen skillnad. I uppföljningsstudien vill vi se om det är skillnad om man inte kyler alls, jämfört med att kyla till 33 grader. Vi ska inkludera 1900 patienter och det samlas in material för flera substudier för att kunna ge en helhetsbild av hjärnskador vid hjärtstopp.

KATARINA EHRENBORG