Intramed

Medicinska fakultetens interna webbplats

Meny

Riskbedömning

Biologiska risker är svåra att kvantifiera och bedömningen får istället bli kvalitativ genom en subjektiv process grundad på den information som finns tillgänglig.

Mikroorganismer som orsakar infektionssjukdom hos människa klassificeras, utifrån ökande farlighetsgrad, i riskklass 2-4. De som inte orsakar infektionssjukdom klassificeras i riskklass 1. De kan ändå orsaka ohälsa på grund av överkänslighet eller toxinpåverkan. Exempel på mikroorganismer som normalt inte orsakar infektionssjukdom är cellkulturer samt E coli som är laboratorieadapterade (alltså inte sjukdomsalstrande). Det finns i bilaga 2 B till föreskriften Mikrobiologiska arbetsmiljörisker en vägledande förteckning över bakterier, virus, svampar och parasiter klassificerade i riskklass 2-4.

Mikroorganismer i riskklass 2-4 måste alltid riskbedömas. Mikroorganismer i riskklass 1 kan behöva riskbedömas. De är upp till användaren att utvärdera om en mikroorganism i riskklass 1 behöver en grundligare skriftlig riskbedömning.

Riskhanteringen kan delas upp i följande tre steg:

1. Identifiera riskerna

Smittämnet:

  • Hur sjukdomsbildande?
  • Vilka smittvägar förekommer?
  • Vilken infektionsdos krävs?
  • Finns förebyggande eller botande åtgärder?

Valda metoder:

  • Vilka volymer och koncentrationer hanteras?
  • Aerosolproduktion?
  • Processer med tryck?
  • Stickande eller skärande föremål?
  • Djurförsök?

Personalen:

  • Finns tillräckliga kunskaper?
  • Erfordras kompetensbevis?
  • Förekommer inverkande hälsofaktorer (graviditet, försvagat immunförsvar etc.)? Ur AFS 2005:1 "En arbetstagare, som har underrättat arbetsgivaren om att hon är gravid, får inte sysselsättas i arbete där hon riskerar att exponeras för rubella eller toxoplasma, om hon saknar fullgott immunitetsskydd mot smittämnet."

2. Utvärdering

Gå igenom den inhämtade informationen och gör en utvärdering. Särskilt riskfyllda arbeten, t.ex. på skyddsnivå 3 och 4 samt vid djurverksamhet, kräver särskild tillsyn och kan behöva utvärderas av en tredje oberoende part bestående av en expertpanel, exempelvis en biosäkerhetskommitté. I detta skede kan en riskmatris vara användbar.

3. Förebyggande åtgärder

Gör en slutgiltig bedömning och avgör lämplig skyddsnivå. Är riskerna med det biologiska materialet och de tillämpade arbetsrutinerna förenliga med den valda skyddsnivån? Har laborerande personal tillräckligt skydd för att undvika att utsättas för laboratorieöverförd infektion eller behövs ytterligare skyddsåtgärder utöver vald skyddsnivå?