Intramed

Medicinska fakultetens interna webbplats

Meny

GMM

Definitionen av GMM

I förordningen (SFS 2000:271) definieras en genetiskt modifierad mikroorganism som ”en mikroorganism, vars genetiska material har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller genom naturlig rekombination”. Mikroorganism definieras som ”varje mikrobiologisk enhet, cellulär eller icke-cellulär, som kan föröka sig eller överföra genetiskt material, inbegripet virus, viroider samt cellkulturer av djur och växter”.

Mikroorganism enligt denna definition är en juridisk term, som anger regleringens omfattning. Definitionen överensstämmer inte med den definition som brukar användas i vetenskapliga sammanhang. GMM är en term som anger vad som regleras i dessa föreskrifter. Omfattningen av GMM i denna betydelse har en motsvarighet i direktivet 98/81/EG om innesluten användning av GMM och i CEN-standarder på bioteknikområdet.

Exempel på mikrobiologiska enheter som kan föröka sig är bakterier, inklusive actinomyceter och rickettsier och blågröna bakterier, mikrosvampar, t.ex. jäst och mögel, samt mikroalger och protozoer. Även lägre förökningsbara enheter, som endast kan föröka sig med hjälp av en värdorganism, räknas hit, t.ex. virus och viroider, men också infektiösa nukleinsyror.

Celler från högre organismer såsom människor, djur och växter kan odlas som cellkulturer och är då mikrobiologiska enheter, som kan bli GMM när de genmodifieras, t.ex. med hjälp av virusvektorer eller om cellerna kommer från genmodifierade växter eller djur. Om däremot exempelvis en cellkultur av en växt utvecklas till en genmodifierad växt är den inte längre en GMM..

Exempel på tekniker som anses resultera i GMM, respektive normalt inte gör det, finns i bilaga A.

Bilaga A Vägledning för tolkning av definitionen av GMM i 2 §

1. Exempel på metoder som anses kunna resultera i GMM De metoder för genetisk modifiering som avses i definitionen av GMM är bland annat:
a) Tekniker med rekombinant nukleinsyra, som innefattar bildande av nya kombinationer av genetiskt material genom att nukleinsyramolekyler, bildade som resultat av vilken metod som helst utanför celler, förs in i virus, bakterieplasmider eller andra vektorsystem och införlivas i värdorganismer, där de inte naturligt hör hemma men i vilka de kan reproducera sig.
b) Metoder som innebär direkt införande i en mikroorganism av ärftligt genetiskt material som beretts utanför mikroorganismen, t.ex. genom mikroinjektion, makroinjektion och mikroinkapsling. c) Cellfusions- och hybridiseringstekniker som innebär att levande celler med nya kombinationer av ärftligt genetiskt material bildas genom fusion av två eller flera celler på ett sätt som inte förekommer naturligt.

2. Exempel på metoder som anses normalt inte resultera i GMM Metoder som anses normalt inte resultera i GMM, förutsatt att de inte omfattar användning av rekombinanta nukleinsyramolekyler eller GMM (se del A) är följande:
a) Befruktning in vitro.
b) Naturliga processer i form av t.ex. konjugation, transduktion eller transformation.
c) Polyploid induktion.
Kommentarer Transformation används också som begrepp med en vidare betydelse inom gentekniken, men det som avses i punkt 2.b) är sådan transformation som kan förekomma naturligt, t.ex. kompetenta bakteriers upptag från sin omgivning av artegen nukleinsyra.