Den medicinska fakultetens uppgift är att bedriva grundutbildning, forskning och forskarutbildning inom biomedicin, hälsa och vård. Under senare år har stora framsteg skett inom för medicinen centrala områden som genforskning och bioteknologi vilket skapat goda förutsättningar för genombrott i förståelsen av sjukdomsmekanismer och för utveckling av nya metoder för diagnostik och behandling. Många universitet runt om i världen gör nu stora satsningar för att ta vara på dessa möjligheter. För att nå en internationellt framskjuten position i denna utveckling kommer stora krav att ställas på fakultetens förmåga till flexibilitet och förnyelse samt att ta tillvara och utveckla alla medarbetares kompetens och kreativitet.
I en tid då ny kunskap genereras allt snabbare och denna kunskap genom nya informationsteknologier finner omedelbar och allmän spridning, ställs också större krav på målformuleringar och arbetsformer inom grundutbildningarna. Förmåga att ta eget ansvar, aktivt lärande och problemfokusering ställs i centrum. De nya regler och förutsättningar som gäller för forskarutbildningen kan utnyttjas för att ge den en tydligare struktur, öka dess internationella anpassning, och för att häva den svikande rekryteringen av studenter med medicinsk grundutbildning till forskarutbildning.
Fakulteten står under de kommande åren även inför en rad andra utmaningar. Under åren 2005-2010 kommer vi att genomgå ett omfattande generationsskifte eftersom många av våra bästa forskare lämnar fakulteten. Under tiden fram till dess måste tjänster och resurser tillskapas för att trygga en återväxt av forskare som gör det möjligt att behålla och vidareutveckla vår ställning som ett internationellt ledande medicinskt forskningscentrum.
Finansieringen av fakultetens verksamhet är i allt större omfattning beroende av externa medel, och några reella ökningar av fakultets- och ALF-anslag kommer realistiskt sett inte att ske under de närmaste åren. I denna situation kommer kvaliteten i fakultetens forskning att vara avgörande för den ekonomiska utvecklingen.
Mot denna bakgrund har fakultetsstyrelsen tillsatt en rad grupper för att i ett strategiskt perspektiv belysa frågor som berör forskning, forskarutbildning, grundutbildning, sjukvård och ALF, samt fakultetens organisation och struktur. Den strategi som beskrivs i detta dokument bygger på det material som tagits fram av dessa grupper.
Att i ett kvalitetsperspektiv bli den ledande fakulteten i Sverige inom medicinsk forskning och en av de ledande i Europa.
Skapa en fakultetsorganisation som bättre avspeglar utvecklingen inom modern biomedicinsk forskning och stimulerar utvecklingen av kreativa forskarmiljöer.
Stimulera ämnes- och fakultetsövergripande forskning.
Initiera förtida rekryteringar inför de stora pensionsavgångar som väntar under perioden 2005-2010.
Satsa på kompetens- och ledarskapsutveckling. Inom tre år bör samtliga fakultetens lärare ha genomgått ledarskapsutbildning.
Utveckla ett fakultetsövergripande program för extern utvärdering.
Dagens fakultetsorganisation bygger på en historisk ämnesindelning som till stora delar saknar relevans för aktuell biomedicinsk forskning och utbildning och som gör oss dåligt förberedda att ta tillvara framtidens möjligheter. Fakulteten måste utveckla miljöer där lärare och forskargrupper på ett mer flexibelt sätt kan interagera inom gemensamma projekt och program. I Lund har tillkomsten av BMC skapat goda fysiska förutsättningar för sådan samverkan, medan ytterligare förstärkningar behöver göras vid UMAS. Byggandet av ett nytt centrum för klinisk forskning vid UMAS är ett betydelsefullt steg i detta arbete.
Det är särskilt viktigt att det skapas mosaiker av prekliniska och kliniska forskargrupper inom närliggande ämnesområden. Det är också viktigt att stimulera verksamhet som integrerar vårdforskning och klinisk forskning.
En ny organisationsstruktur bör ha som främsta mål att skapa förutsättningar för innovativ forskning och högkvalitativ utbildning. Den administrativa organisationen bör renodlas i administrativt stöd till verksamheten respektive centrala stabsfunktioner.
Arbetsformerna bör förändras så att forskare kan ägna mer tid åt forskning och undervisning och mindre tid åt administrativa uppgifter. För att skapa dessa kreativa forskningsmiljöer krävs att fakulteten kontinuerligt arbetar med att utveckla sin organisation och att det görs med god förankring i verksamheten.
Innovativ forskning kräver risktagande, tid för eftertanke och kontakt över konventionella ämnesgränser. Etablerade forskare har möjlighet att skapa dessa förutsättningar för sin verksamhet. Erfarenheten visar dock att verkligt nyskapande upptäckter ofta görs av ännu inte etablerade forskare tidigt i karriären. Dessa saknar emellertid ofta den trygghet avseende tjänst och forskningsfinansiering som krävs för att satsa på innovativa projekt med avsevärt riskmoment. Det är nödvändigt att såväl fakulteten som större, redan etablerade forskargrupper tar ett ansvar för att förbättra denna situation. Från fakultetens sida bör detta ske främst genom fortsatt satsning och vidareutveckling av mellantjänstprogrammet inom ramen för såväl fakultets- som ALF-anslaget.
Tvärvetenskaplig forskning karakteriseras ofta av samarbete mellan olika forskargrupper från vitt skilda vetenskapliga discipliner, men kan även organiseras så att olika discipliner är företrädda i en och samma forskargrupp. Exempel på den förstnämnda typen av samverkan kan vara mellan biomedicinska forskare från medicinska fakulteten och teknologer från LTH. Den senare organisationsformen finns företrädd exempelvis i det folkhälsovetenskapliga forskningsområdet och i vårdvetenskapen, där teorier och metoder från samhälls- och beteendevetenskap appliceras på medicinska problem och vice versa. Denna typ av forskning utnyttjar med andra ord kombinationer av vetenskaplig teori och metodik från olika discipliner för att förstå och lösa komplexa problem.
Tvärvetenskaplig forskning är alltså till sin natur gränsöverskridande, och den tenderar att utmana förhärskande föreställningar om vad som är sanning. Den leder därmed ofta till nytänkande. Den kan även vara produktivitetshöjande genom att spetskompetens från olika områden direkt kan utnyttjas för att lösa specifika problem. Medicinska fakulteten bör därför underlätta sådan gränsöverskridande verksamhet genom att aktivt arbeta för att minimera formella hinder för tvärvetenskaplig forskning, och bidra till uppbyggnad av tvärvetenskapliga forskningsmiljöer.
Fakulteten bör därför i samarbete med andra fakulteter vid Lunds Universitet utarbeta tydliga och enkla rutiner för handläggningen av gemensamma forskningsanslag, handledarskap, fakultetsgemensamma forskarstuderande och även för fakultetsgemensamma sluttjänster. Det skall till exempel vara möjligt att erhålla en licentiatexamen vid en fakultet för att sedan disputera för doktorsexamen vid en annan utan att däremellan avregistreras.
Tvärvetenskaplig forskning ställer också andra krav på avhandlingens utformning, opponentens roll och betygsnämndens arbete. Fakulteten bör också i dessa avseenden aktivt arbeta för en ökad förståelse och flexibilitet vad avser kompetenser och arbetsformer inom andra vetenskapsområden.
Under perioden 2005-2010 kommer ett stort antal av fakultetens lärare att uppnå pensionsåldern. Bland dessa finns många av fakultetens ledande forskare. Ett av de viktigaste målen under den närmaste 5-årsperioden måste därför vara att skapa tjänster och resurser för att trygga en återväxt av yngre forskare som gör det möjligt att behålla och vidareutveckla fakultetens ställning som ett internationellt betydande medicinskt forskningscentrum. En fortsatt utbyggnad av mellantjänstprogrammet är ett viktigt steg för att trygga rekryteringen av forskare och lärare.
Efter flera år av satsningar på forskarassistentnivå från såväl MFR som fakulteten kommer det under de närmaste åren att finnas ett stort behov av högre tjänster. Fakulteten bör därför inrätta minst 20 tjänster på lektors- och forskarnivå under den kommande 5-årsperioden. Denna satsning ska även ses som ett sätt att möta det behov av rekryteringar som uppstår efter 2005 och innebär i realiteten att man i förtid rekryterar till de tjänster som då blir lediga genom pensionsavgångar.
En liknande situation föreligger på de flesta övriga medicinska och naturvetenskapliga fakulteter. Det finns därför en uppenbar risk att underlaget för rekrytering till fasta lärartjänster kommer att vara mycket begränsat under perioden 2005-2010 och att konkurrensen mellan olika lärosäten blir knivskarp. Inför pensionsavgångar där en extern rekrytering är önskvärd bör fakulteten därför överväga att genomföra rekryteringsprocessen 3-4 år i förväg.
Den akademiska karriärgången upplevs idag som mycket otydlig och osäker. Särskilt den tidiga delen av karriären är diffus och splittrad vilket är en orsak till att många lovande yngre forskare väljer att lämna den akademiska banan. På sikt är detta ett betydande hot mot fakultetens framtida utveckling och forskningskvalité. Det är samtidigt självklart att alla unga forskare varken kan eller vill ha hela sin framtida karriär inom fakulteten.
Det är nödvändigt att fakulteten skapar tydliga konkurrensutsatta, karriärvägar med väl definierade tjänstestrukturer. De krav och förutsättningar som gäller för att erhålla olika typer av tjänster måste vara tydliga. Fakulteten måste också visa på alternativa karriärvägar och aktivt hjälpa till att skapa goda kontakter med potentiella externa arbetsgivare inom t.ex. näringslivet.
Personliga utvecklingsplaner bör tas fram för icke etablerade forskare. Dessa bör innehålla en planering för kompetensutveckling som skapar optimala förutsättningar för den fortsatta karriären. Målet skall vara att alla fakultetens lärare aktivt engageras i såväl forskning som grundutbildning. Omfattningen av de olika uppgifterna kan variera mellan olika individer och under förloppet av den akademiska karriären. Mentorsprogrammet bör vidareutvecklas och förstärkas. Fakultetens internationella kontaktnät bör på ett bättre sätt användas för att stimulera till internationell postdoktoral träning.
Endast om fakulteten på detta sätt kan tydliggöra den akademiska karriären, dess värde och villkor kommer vi att ha förmåga att i framtiden rekrytera och behålla de främsta forskarbegåvningarna och lärarna.
För att skapa kreativa forsknings- och utbildningsmiljöer krävs goda akademiska ledare. Ledarskapsutbildningen inom fakulteten har varit eftersatt och behöver stärkas. Prefektskapet ses idag ofta som en börda. Fakulteten måste skapa en kultur där gott ledarskap högaktas och ges adekvat betalning och meritvärde. Fakulteten bör betrakta ledningsfunktionen som viktig och tidskrävande. Samtidigt måste fakulteten lämna ett större kreativt utrymme till dem som är i högproduktiv fas av sin forskning och se till att de inte överbelastas med administrativa uppdrag.
Den för verksamheten viktigaste ledarrollen är den som forskargruppsledare. Dennes förmåga att leda arbetet, motivera och entusiasmera medarbetarna, skapa ett kreativt arbetsklimat, vara en akademisk förebild, trygga finansieringen och ansvara för budgetplanering är avgörande för gruppens utveckling och produktivitet. Det stöd gruppledarna får för att klara dessa uppgifter måste kraftigt utvecklas och förstärkas.
Inom den närmaste 3-årsperioden bör samtliga forskare och lärare vid fakulteten ha genomgått ledarskapsutbildning.
För att värdera, styra och utveckla forskningen i positiv riktning är det nödvändigt att mäta produktivitet och kvalitet inom verksamheten på olika sätt. Bibliometriska data, utveckling av extern finansiering, registrerade patent etc kan här vara värdefulla hjälpmedel. Dessa kvantitativa metoder har dock stora begränsningar när det gäller att mäta vetenskaplig kvalité samt att identifiera strukturella svagheter inom verksamheten. Fakulteten bör därför initiera ett program för extern peer review-baserad utvärdering av större forskningsområden alternativt institutioner. Ett förslag till utvärderingsprogram ska föreläggas styrelsen under våren 2001.
Att i ett kvalitetsperspektiv bli den ledande fakulteten i Sverige inom vårdforskning, särskilt rörande funktionshindrades, kroniskt sjukas och äldres vård och vårdprocesser och inom det området bli en av de ledande i Europa.
Satsa på att rekrytera yngre doktorander och för särskilt lovande forskare skapa förutsättningar för dessa att fortsätta sin post-doktorala meritering.
Rekrytera fler professorskompetenta forskare, särskilt till de områden som ännu inte har professorer men även fler professorer till de större vårdområden som nu företräds av en professor.
Stödja etablering av nya forskargrupper, särskilt inom de ovan nämnda områdena.
Stärka forskningssamarbetet i hela vårdkedjan; kommunal hälso- och sjukvård, primärvård och akutsjukvård.
Stärka forskningssamarbetet mellan patientnära kliniskt orienterade forskargrupper och vårdforskare.
Vårdforskningsämnena (arbetsterapi, omvårdnad, biomedicinsk laboratorievetenskap och sjukgymnastik) har, förutom sjukgymnastik, nyligen etablerats inom medicinska fakulteten. Även om de, sett ur ett fakultetsperspektiv, har en relativt låg forskningsverksamhet är deras ställning stark i ett nationellt perspektiv. Särskilt stark är forskningen inom äldreområdet, aktivitet, tillgänglighet, hälsa och biomedicinsk laboratorievetenskap. Genom systematiska satsningar finns förutsättningar för att fakulteten kan bli nationellt ledande inom dessa områden.
Vårdforskningen står i likhet med resten av fakulteten inför en generationsväxling. För att klara den övergången och samtidigt stärka den positiva utvecklingen krävs en satsning både på yngre doktorander och på post-doktoral meritering. Redan nu har de olika områdena brist på docentkompetenta handledare. Ämnesföreträdare finns endast inom omvårdnad och sjukgymnastik. En särskild satsning bör göras på nydisputerade yngre vårdforskare så att de snabbt kan meritera sig vidare för docentur och senare meritera sig för befordran till professor. Dessa yngre forskare måst få stöd till att etablera egna forskargrupper.
Inom flera av de aktuella områdena finns ingen professor eller ämnesföreträdare. Det är av stor strategisk och symbolisk betydelse att sådana positioner inrättas genom rekrytering utifrån eller genom att ge möjligheter för redan anställda att meritera sig så att befordran kan bli aktuell. Viktigast är att nya professurer tillskapas inom arbetsterapi och biomedicinsk laboratorievetenskap. Även inom de stora forskningsområdena omvårdnad och sjukgymnastik bör ytterligare professurer inrättas.
Traditionellt har den medicinska forskningen skett inom eller i anslutning till universitetssjukhusen. Med bl.a. Ädelreformen har en betydande andel av den offentliga hälso- och sjukvården förts över till kommunerna. Således har de aktörerna med ansvar för vård blivit flera vilket innebär att vården särskilt av äldre, funktionshindrade och långvarigt sjuka sker i interaktion mellan dessa aktörer (akutsjukvård, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård inklusive insatser enligt SOL). Vårdforskningsarenan utvidgas därför och omfattar även primärvård och kommunal hälso- och sjukvård. Detta kräver att fakulteten utvecklar samarbetet med kommunerna och primärvården även utanför universitetssjukhusen.
I likhet med den kliniska forskningen sker vårdforskningen förhållandevis isolerat inom ett eller två närliggande områden (sjukgymnastik - medicin, omvårdnad - medicin, etc.). Kunskapsutvecklingen skulle tjäna på större samverkan mellan de nya vårdforskningsämnena inbördes och den kliniska forskningen. Betydande innovationer skulle kunna äga rum om ett närmande också kunde ske mellan klinisk forskning och vårdforskning. Under den kommande femårsperioden skall fakulteten stimulera och prioritera forskning som integrerar dessa olika forskningsinriktningar, särskilt inom de områden som kommer att vara av stor framtida samhällelig betydelse, d v s äldres vård, vård av långvarigt sjuka och funktionshindrade.
Att rankas som den främsta högskolan i Sverige i de utvärderingar av grundutbildningens kvalité inom medicin och vårdvetenskap som utförs av bl a högskoleverket.
Att bli en ledande aktör i vidare- och fortbildning inom grundutbildningsprogrammens områden.
Utgå från målbeskrivningar och forskningsfronten samt från studenternas lärande och delaktighet, vid planering av utbildning, genomförande, examination och utvärdering.
Uppmärksamma pedagogiskt arbete och tillmäta goda pedagogiska insatser ett reellt meritvärde.
Öka de seniora lärarnas medverkan i grundutbildningen.
Fokusera på de allmänna utbildningsmålen och den praktiska utbildningen.
Etablera kontinuerligt kvalitetsarbete i första hand inriktat på att värdera uppnådda studieresultat.
Öka samverkan mellan fakultetens olika utbildningsprogram och med företrädare för den fortsatta yrkesutbildningen och forskarutbildningen.
Skapa struktur och stöd för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete.
Samverkan med Region Skåne, kommunerna, LOFI och andra aktörer för att erbjuda fortbildning och vidareutbildning som utgår från avnämarnas behov.
Utveckla fakultetens kompetens och erfarenhet inom pedagogik, IKT och distansutbildning i utformningen av utbildningarna, i planering och genomförande av utbildningen.
Utformningen av lärandet i en studentaktiverande utbildning är en av de stora utmaningarna för universitetet. I en sådan utbildning betonas utöver kunskaper och färdigheter även djup insikt och kontextuell förståelse. Studenterna skall kunna använda vetenskapliga metoder, uppvisa självständighet och flexibilitet samt ha förmåga att fatta egna beslut. Lärarna skall ha god kontakt med forskningsfronten inom sitt ämnesområde, ha möjlighet att vara aktiva inom forskning och utveckling och samtidigt ha en pedagogisk utbildning och inriktning som motsvarar nutida krav på uppläggning och genomförande av studier.
Snarare än att studenterna skall kunna återge stora kunskapsvolymer skall de utveckla god förmåga till överblick och analys i arbetet med olika yrkesuppgifter, empati och social kompetens. Analytisk förmåga, kritisk hållning, förmåga att lösa problem och samarbetsförmåga är allmänna färdigheter som studenterna skall förvärva. Genom att grundutbildningen planeras, genomförs och utvecklas i nära samverkan med företrädare för den fortsatta yrkesutbildningen och forskarutbildningen betonas den nödvändiga kopplingen mellan utbildning, arbetsliv och forskning.
Studierna ska vara uppgifts- och resultatstyrda. Målbeskrivningarna ska beskriva de typer av uppgifter som studenterna efter avslutad utbildning skall kunna hantera. Utbildningarna ska så långt som möjligt planeras med utgångspunkt i de krav som studenterna förväntas möta i kommande yrkesverksamhet och förbereda för förändringar och livslångt lärande. Kopplingen mellan forskning och utbildning måste vara tydlig. Fakulteten ska se till att samverkan sker kring gemensamma moment i de olika programmen.
Lärarna ska huvudsakligen ha en stödjande och handledande funktion. Utvärderingar blir i stor utsträckning inriktade på att värdera de studieresultat som uppnås. Examinationerna kommer därmed att få ökad betydelse. De bör ha en sådan utformning att de stimulerar till integrativt tänkande och vara inriktade på bedömning av förmågan att lösa uppgifter och problem snarare än att återge kunskaper.
Core curriculum, dvs den kärna av uppgifter som alla studenter i ett program ska kunna hantera på ett tillfredsställande sätt vid utbildningens slut, skall fastställas för de olika programmen. En sådan kompetens växer successivt under utbildningens gång och insikterna i hur människor fungerar kroppsligt, psykiskt och socialt fördjupas efterhand. Utöver den gemensamma kärnan ska studenterna skaffa sig individuell breddning och fördjupning. Denna utveckling understöds av ett prestationsbaserat budgetsystem med pedagogisk styrning där den ekonomiska ersättningen för olika utbildningsinsatser baseras på deras omfattning och betydelse för utbildningsmålen.
Studenternas medverkan i genomförandet av undervisning, examination och utvärdering ska komma till tydligt uttryck. Det skall finnas former för fortlöpande kontakt mellan programledningarna, huvudansvariga lärare, praktikansvarig och de enskilda studenterna. Fortsatt kontakt med fakultetens studenter efter examen (alumni) är viktig för att fakulteten fortlöpande skall kunna tillgodogöra sig deras erfarenheter och dessutom för att de ute i samhället och i sina verksamheter skall kunna fungera som ambassadörer för sina utbildningar.
Under nästföljande 5-årsperiod kommer de allmänna målen i de olika programmen att uppmärksammas i större utsträckning än tidigare. Detta innebär bl.a. betoning av den praktiska utbildningen, professionell utveckling, IKT, ledarskap, kommunikationsfärdigheter, vetenskapsteori och forskningsmetodik samt internationalisering. Slutligen bör det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet förstärkas.
Fakultetens grundutbildningar kommer i framtiden att i allt större utsträckning bygga på integrering och samverkan inom och mellan de olika programmen. Detta ställer krav på att det inom fakulteten finns en kärna av lärare med övergripande ansvar och arbetsuppgifter. Formerna för rekrytering till och meritering inom en sådan alternativ karriärväg bör belysas och konkretiseras.
Hälso- och sjukvården liksom det biomedicinska området tillhör samhällets mest kunskapsintensiva verksamheter. Kontinuerlig professionell utveckling är därför nödvändig och naturlig för alla yrkeskategorier, som får sin grundutbildning vid Medicinska fakulteten. Modern fortbildning utgår från en individuell fortbildningsplan baserad på den enskilde individens och verksamhetens behov. Fakultetens fortbildningsprogram bör således omfatta metoder för diagnos och behandling, andra komponenter i den professionella kompetensen, samt vetenskapsteori och forskningsmetodik.
Medicinska fakulteten är sedan länge engagerad i framför allt specialistutbildning inom vissa programområden. Inom andra programområden har emellertid aktiviteten varit låg. Fakulteten har genom sin pedagogiska kompetens och lärarkompetens mycket goda möjligheter att erbjuda vidareutbildning och fortbildning av hög kvalitet. Genom att utnyttja IKT och kompetens inom distansutbildning kan utbudet flexibelt anpassas efter brukarnas behov. En nära samverkan med Region Skåne och andra professionella aktörer, t ex kommunerna och LOFI, bör eftersträvas. Ett attraktivt utbud av vidareutbildning och fortbildning har dessutom en klar ekonomisk potential.
Att strukturera forskarutbildningen och tydliggöra den postdoktorala karriären.
Att häva den vikande rekryteringen av medicinare till forskarutbildningen.
Öka rekryteringen av doktorander med medicinsk bakgrund med minst 50%.
Arbeta för att antalet forskar-ST-utrymmen ska öka med minst 50%.
Arbeta för bättre villkor för kombinerad ST-utbildning och forskarutbildning och för ökat meritvärde av forskarutbildning vid tillsättning av sjukvårdstjänster.
Öka forskarutbildningen inom vårdvetenskap så att andelen disputerade lärare uppgår till 50%.
Stimulera ämnes- och fakultetsövergripande forskarutbildning.
Att ge institutionerna en tydligare ansvar och roll i forskarutbildningen.
Skapa tydligare rutiner för planering och kontinuerlig uppföljning av doktorandernas arbete, bl a genom att utveckla och utvärdera de allmänna studieplanerna.
Arbeta för bättre statlig studiefinansiering och utveckla nya former för studiefinansiering i samverkan med sjukvård och näringsliv.
Forskarutbildningen är en självklar och omistlig del i forskargruppernas arbete, och doktorandernas insatser i sina respektive projekt är en viktig del i fakultetens samlade forskningsverksamhet. Detta viktiga incitament för handledare och institutioner att engagera sig i forskarutbildningen måste tas tillvara och harmoniseras med ökande krav på att forskarutbildningen ska struktureras tydligare och anpassas bättre till yrkeslivets krav. En utgångspunkt härvidlag är att kvaliteten på avhandlingarna vid fakulteten hålls oförändrat hög. Målsättningen för avhandlingsarbetet är att resultaten skall publiceras i erkända internationella tidskrifter.
Behovet av forskarutbildad personal inom utbildning, sjukvård och industri ökar. Inom medicinska fakulteten finns en brist på forskarutbildade lärare fr a inom det vårdvetenskapliga området.
Dagens sjukvård måste bygga på en solid akademisk bas. Evidensbaserad medicin, fortlöpande kvalitetsarbete och utveckling av kliniska rutiner ställer krav på forskningserfarenhet och forskningsmetodologiskt kunnande. I synnerhet vid universitetsklinikerna är detta viktiga komponenter i det kliniska arbetet och av avgörande betydelse för möjligheterna att bedriva högkvalitativ klinisk forskning. Forskarutbildningen av (blivande) läkare och annan vårdpersonal måste därför öka.
Övergången mellan grundutbildningarna och forskarutbildningen bör underlättas, bl a genom översyn av behörighetsbestämmelserna. En frivillig forskningsförberedande fördjupningskurs inom läkarlinjen har nyligen inrättas; den kan utgöra en del av en medicine magisterexamen. Forskarskolor bör utvecklas även inom andra utbildningsområden än det biomedicinska.
Fakulteten har framför allt ett ansvar att tillgodose kunskapssamhällets efterfrågan på forskningskompetens inom de vårdvetenskapliga utbildningarna och inom sjukvården. Den viktigaste uppgiften inom de närmaste åren är därför att bryta den vikande rekryteringen av forskarstuderande med medicinsk bakgrund. Ett brett åtgärdsprogram, baserat på den utredning som nyligen genomförts av forskarutbildningskommittén, bör struktureras och startas under det kommande året.
För att stimulera och effektivisera forskarutbildning i kliniska ämnen bör fler kombinationstjänster för forskar- och specialistutbildning inrättas. Specialistutbildning vid USiL och UMAS bör som regel vara kombinerad med forskarutbildning. Villkoren för sådana kombinationstjänster bör förbättras, och åtminstone inte vara sämre än för rena ST-tjänster. Handledarkapacitet och utbildningsresurser inom prekliniska ämnen kan i större utsträckning utnyttjas också för klinisk forskarutbildning.
Fakulteten måste verka för att meritvärdet av forskarutbildning vid tillsättning av sjukvårdstjänster förbättras, och att genomgången forskarutbildning tydligt beaktas vid lönesättning.
Forskarutbildningen inom vårdvetenskaperna har ett tillfredsställande rekryteringsunderlag, men kapaciteten begränsas av en påtaglig brist av docentkompetenta handledare. Åtgärderna bör därför fr a rikta sig mot att höja forskningskompetensen inom lärarkåren. Viktiga insatser härvidlag är att verka för delade forskar-lärartjänster och adjungeringar som på ett naturligt sätt kan närma vårdforskning och klinisk verksamhet till varandra. Forskarutbildningen inom vårdvetenskap bör öka i omfattning så att såväl vårdens som fakultetens behov av forskarutbildad personal kan tillgodoses.
Forskarutbildningens struktur bör utvecklas genom att institutionerna ges en tydligare roll i forskarutbildningsorganisationen. En funktion som studierektor för forskarutbildningen bör inrättas vid institutionerna. Institutionerna kan därigenom ta ett tydligare ansvar för planering och kontinuerlig uppföljning av doktorandernas arbete. Fördelningen av ansvar och befogenheter (bedömning av behörighet att antas, förhandsgranskning av avhandlingar) mellan fakultets- och institutionsnivå bör ses över för att effektivisera handläggningsrutinerna.
De allmänna studieplanerna för forskarutbildning inom de olika ämnesinriktningarna bör utvecklas och förtydligas. Ett långsiktigt mål bör vara att anpassa forskarutbildningen till internationella förhållanden. Möjligheterna för lämpliga disputerade att fortsätta till postdoktorala forskningstjänster måste samtidigt öka.
Forskarutbildningen finansieras till största del av externa anslag och genom ALF-medel (forskarmånader). De statliga medlen för studiestöd (dimensionerad för utexaminering av ca 25 heltidsdoktorander per år) är otillräckliga för att fakulteten ska uppnå examinationskraven (ca 110 examina per år). Det nuvarande systemet för fördelning av fakultetens medel för finansiering av forskarutbildning ska utvärderas.
Fakulteten bör arbeta för större statliga anslag till forskarutbildning. Nya vägar för externfinansiering av forskarutbildningen (sjukvård och näringsliv) bör prövas; det är viktigt att sådant forskarutbildningsstöd utformas så att målsättningarna för forskarutbildningen uppfylls.
Att stärka den kliniska forskningens roll i sjukvården och utveckla en gemensam målsättning för forsknings- och utvecklingsfrågor med Region Skåne.
Aktivt arbeta för att informera och påverka politiker och andra centrala beslutsfattare inom Region Skåne och kommunerna i FoU-frågor som berör sjukvården.
Verka för att ett gemensamt program för FoU-verksamhet i sjukvården tas fram tillsammans med Region Skåne.
Arbeta för att forskning ges ett högre meritvärde vid tillsättning av chefstjänster inom sjukvården, och bidrar till en positiv löneutveckling.
Utvärdera det ALF-finansierade stödprogrammet för yngre kliniska forskare, och denna utvärdering skall ligga till grund för en fortsatt utveckling av programmet.
Med klinisk forskning avses sådan experimentell, patientnära eller populationsbaserad forskning som är sjukdomsorienterad eller orienterad kring faktorer eller åtgärder som leder till hälsa och som genomförs i samverkan med hälso- och sjukvårdsorganisationen.
Villkoren för den patientnära forskningen har under senare år kraftigt försämrats. De ekonomiska neddragningar som skett inom sjukvården har medfört att möjligheterna att inom ramen för sjukvårdsarbetet arbeta med forskning i stort sett försvunnit. Detta har i sin tur haft flera allvarliga konsekvenser. Eftersom utrymmet för forskningsfrågor i sjukvårdsarbetet minskat har även värdet av forskningsmeriter vid tillsättning av verksamhetschefer minskat. Det minskade meritvärdet har lett till svårigheter att rekrytera medicinare till forskning. Redan idag har detta börjat leda till generella rekryteringssvårigheter vid universitetssjukhusen. En annan allvarlig konsekvens är att sjukvårdens eget FoU-arbete minskar med försämrad kvalitetsutveckling inom vården som följd. På sikt kommer denna utveckling att leda till en allvarlig kris inte bara för den kliniska forskningen utan även för sjukvården.
Den nära kopplingen mellan patientnära forskning och praktisk sjukvård gör att dessa problem bara kan lösas i ett nära samarbete med Region Skåne. Fakulteten och Region Skåne har också ett gemensamt intresse av att stimulera patientnära klinisk forskning och att se till att resultaten av detta arbete omsätts i en förbättrad vårdkvalité.
Fakulteten måste aktivt arbeta med att tydliggöra betydelsen av forskning och utveckling för kvaliteten inom sjukvården för sjukvårdens politiker och andra centrala beslutsfattare. Fakulteten måste även ta ett tydligare ansvar för sjukvårdens utveckling genom att skapa goda förutsättningar för klinisk forskning och bidra till att resultat av forskning omsätts i en förbättrad sjukvård. Samarbetet med sjukvården inom forskning och utbildning, inklusive fortbildning, bör stärkas och på sikt bör en gemensam målsättning och strategi för den kliniska forskningen tas fram för fakulteten och Region Skåne.
Svensk klinisk forskning har tidigare legat i den internationella frontlinjen. Under senare år har den dock börjat tappa i slagkraft. Detta gäller särskilt den kliniskt patientnära forskningen. Orsakerna till detta är flera. Modern klinisk forskning kräver tillgång till stora patientmaterial och kombinationen av moderna epidemiologiska metoder och avancerade tekniker minskar de kliniskt verksamma läkarnas möjlighet att bedriva forskning. Nyrekryteringen till klinisk forskning är oroande svag. Det krävs en målmedveten strategi för att försöka vända på denna utveckling. Ett väsentligt instrument för detta är de statliga ALF-medlen.
Sedan 1999 har dessa medel fripreparerats från sjukvårdsbudgeten och kunnat prioriteras efter kvalitetsnormer. En väsentlig uppgift för de närmaste åren är att optimera prioriteringen och användningen av dessa medel för att på så sätt stödja utvecklingen av den kliniska forskningen. Det är också en väsentlig uppgift att verka för att sjukvården tar sitt ekonomiska ansvar för forskning och utveckling.
Den övergripande målsättningen för fakultetens prioritering av ALF-medel för forskning och forskarutbildning, är att förbättra produktiviteten och kvaliteten i den kliniska forskningen. En framgångsrik prioritering kräver att de övergripande målen för den kliniska forskningen konkretiseras. Fakulteten finansierar med ALF-medel ett omfattande program av halvtidsforskarutrymmen för yngre kliniska forskare, inklusive ST-forskarutrymmen. Detta syftar till att rekrytera och stödja unga lovande kliniska forskare för att skapa en god rekryteringsgrund för fakultetens lärartjänster och högre tjänster inom sjukvården. Stödets utformning måste nu utvärderas och ligga till grund för en fortsatt utveckling av programmet, Det infrastrukturella stödet för klinisk forskning i form av kliniska forskningscentra bör öka.
Fakulteten bör aktivt bevaka och delta i debatten mellan staten och sjukvården om utformningen av ett nytt ALF-avtal.
Att fördubbla antalet kvinnliga professorer.
Ett särskilt program för forskningsstöd efter avbrott till följd av barnledighet skall utvecklas, införas och utvärderas.
Inför utlysning av anställningar som forskarassistent, lektor eller professor skall alltid aktiv analys av möjliga kvinnliga sökande samt aktiva rekryteringsförsök riktade till kvinnor genomföras.
Undersöka och analysera möjligheterna för särskilt stöd utanför arbetet riktat till småbarnsföräldrar som befinner sig i begynnelsen av sin forskarkarriär.
Jämställdhetsarbetet måste fortsätta inom fakulteten. Att en så liten del av fakultetens högre lärarbefattningar idag innehas av kvinnor visar tydligt att fakulteten inte klarat av att på ett tillfredsställande sätt ta tillvara den kompetens som finns hos kvinnliga forskare. Detta är ett problem inte bara ur jämställdhetssynvinkel utan även för fakultetens forskning och utbildning. Befordringsreformen har till en del bidragit till ökad obalans mellan kvinnor och män på högre anställningar. Den ojämna fördelningen på högre anställningar som råder idag får dock inte innebära att det underrepresenterade könet överbelastas med förtroendeuppdrag av olika slag.
Andelen kvinnliga professorer uppgick vid årsskiftet 2000-2001 till 7 %, andelen kvinnliga lektorer till 36 % och andelen forskarassistenter till 38 %. En fördjupad analys av orsakerna till att kvinnornas karriär mattas av efter disputation kan ge nya uppslag till vilka insatser som behövs för att öka andelen kvinnor på högre anställningar. Andelen kvinnliga doktorander är emellertid 53 %. Det i sin tur pekar på att det är möjligt att uppnå balans i förhållandet mellan män och kvinnor. Den förhållandevis stora andelen kvinnor på forskarassistentnivå talar också för att det finns goda förutsättningar för framtiden. Det är på nivåerna från disputation till professor som kvinnorna tappas och därmed är det i den övergången den svaga länken finns. Detta återspeglas också i andelen kvinnliga sökanden till ALF-medel. Det finns dock inget som tyder på att kvinnor klarar sig sämre än män i konkurrensen om anslag. Det kan vara i perioden mellan forskarutbildning och postdoktoral karriär som föräldraskap blir aktuell för många kvinnor. Det är en betydande förändring som startar redan i samband med graviditet då orienteringen mot den nya rollen börjar. Forskningen kommer i bakgrunden och det avbrott som uppstår kan vara svårt att överbrygga.
Ett sätt att stödja kvinnors karriärgång skulle kunna vara att införa ett särskilt program för stöd till forskning efter avbrott till följd av föräldraledighet. Fakulteten skall utforma, införa och utvärdera ett sådant program för dess effekter på kvinnors postdoktorala karriär. Hänsyn till föräldraledighet måste tas vid bedömning av vetenskaplig och pedagogisk meritering.
En ytterligare strategi skulle kunna vara att bistå med annat stöd som underlättar föräldraskap och karriär. Det kan vara insatser som underlättar tillvaron utanför arbetet då en forskarkarriär ofta kräver insatser utöver normal arbetstid. Fakulteten skall utreda möjligheten och under vilka former ett sådant stöd skulle kunna ges.
En annan viktig väg för att uppnå balans i förhållandet mellan kvinnor och män på högre anställningar är att mera systematiskt rekrytera kvinnor till anställningar. Fakulteten skall redan i förberedelsearbetet inför en anställning aktivt undersöka rekryteringsläget med avseende på kvinnor samt aktivt försöka rekrytera kvinnor som sökande till lediga anställningar.
Att skapa möjligheter för utveckling av verksamheten genom att öka tillflödet av externa forskningsmedel, och att dessutom stärka fakultetens finansiella bas genom att ett program för att identifiera och informera potentiella donatorer etableras och genom ett bättre ekonomiskt tillvaratagande av egna innovationer.
Öka informationen om den forskning som bedrivs vid fakulteten.
Påverka politiker och andra beslutsfattare för att det offentliga stödet till medicinsk forskning ska öka.
Att stärka fakultetens finansiella bas med minst 100 miljoner kr genom att ett program för att identifiera och informera potentiella donatorer etableras och genom ett bättre ekonomiskt tillvaratagande av egna innovationer.
Under de senaste 20 åren har de statliga anslagen till medicinsk forskning varit oförändrade eller till och med minskat något om hänsyn tas till inflationsutvecklingen. Samtidigt har satsningen på medicinsk forskning ökat kraftigt i de flesta andra västländer, och framstegen inom den molekylära forskningen har skapat helt nya möjligheter till genombrott i förståelsen av sjukdomsmekanismer och utveckling av nya behandlingar. Fakulteten bör aktivt arbeta för att öka kunskap och förståelse för den medicinska forskningens möjligheter och behov hos allmänheten, politiker och andra beslutsfattare.
Under senare år har privata stiftelser och donationer blivit allt viktigare som finansiärer av medicinska fakultetens forskning. Detta har skett utan en medveten strategi från fakulteten. Samtidigt finns förväntningar hos allmänhet och näringsliv att fakulteten skall representera och bedriva obunden, förutsättningslös medicinsk forskning. För att fylla denna uppgift bör fakulteten etablera ett program inriktat på att identifiera och informera potentiella donatorer som vill stödja sådan forskning. Förebilder för en sådan "fund-raising" verksamhet finns framförallt i USA, men fakulteten bör i samverkan med universitetet utveckla en modell anpassad till svenska förhållanden.
Att etablera effektiva strukturer för vetenskaplig informationsservice, intern kommunikation och extern informationsspridning.
Etablera fakultetsbibliotek vid USiL och UMAS.
Satsa på nätbaserad information och uppbyggnad av studiecentra för studerande.
Skapa en egen informationsstruktur som ansvarar för såväl intern som extern kommunikation.
I samband med omorganisationen av UB ska nya fakultetsbibliotek byggas upp vid USiL och UMAS. Dessa kan med fördel samlokaliseras med de medicinska fackbiblioteken vid respektive sjukhus. Fackbiblioteken bör framför allt utveckla och införa elektronisk informationsservice i enlighet med de förslag som tagits fram i fakultetens arbetsgrupp för biblioteksfrågor. På sikt bör en integrerad medicinsk informationsservice inom Öresundsregionen eftersträvas.
Omfattande och goda externa kontakter för att sprida information om aktuell medicinsk forskning är av stor strategisk betydelse för fakulteten. Snabb kommunikation och effektivt informationsutbyte med sjukvården och näringslivet är av central betydelse för fakultetens framtida möjligheter till rekrytering, finansiering och forskningsutveckling. Fakulteten bör också genom aktiv informationsspridning till allmänheten, skolan, politiker och andra beslutsfattare bidra till att öka intresset för medicinsk forskning och utbildning. För att detta ska kunna ske på ett effektivt sätt måste fakulteten kunna ge fakultetens forskare ett professionellt stöd i informationsfrågor.
God intern information är av vital betydelse för hur olika frågor och beslut bearbetas, förankras och implementeras i fakulteten. Den interna informationsstrukturen bör ses över så att moderna informations- och kommunikationstekniker utnyttjas på ett optimalt sätt. Målsättningen är att åstadkomma tydlig, ändamålsenliga kanaler som ger delaktighet och insyn, men som också minskar risken att verksamheten dränks i ett ostrukturerat informationsflöde.
Frågor om innehållet: Johanna Sandahl
Uppdaterad: 2006-02-14
