This page
in English

Forskargruppsledare - Naomi Clyne

Projekt

 

Kronisk njursjukdom – effekter av fysisk träning

Naomi Clyne

Patienter med kronisk njursjukdom (CKD) lider av ökad sjuklighet och dödlighet i infektioner och kardiovaskulära sjukdomar. Etiologin är multifaktoriell, men trötthet, inaktivitet, derangerat kalk-fosfat-vitamin D-parathyreoideahormon status, metabol acidos, ökad inflammatorisk aktivitet och för låg dialysdos är några viktiga orsaker. CKD delas in i 5 stadier, CKD 1 till 5, vid CKD 3 har patienten förlorat ca halva njurfunktionen och många börjar få smygande symptom relaterade till den försämrade njurfunktionen. Vid CKD 5 förbereds patienten för någon form av aktiv uremivård, dvs peritonealdialys, hemodialys på institution eller i hemmet eller njurtransplantation. När patienter väl befinner sig i dialys har de som regel förlorat ca hälften av sin fysiska arbetsförmåga och muskelstyrka. Vårt forskningsintresse sträcker sig från CKD 3 till njurtransplanterade. Vår fokus är att studera hur olika former av fysisk träning påverkar kardiovaskulär sjuklighet, inflammatorisk aktivitet, skelettmuskulatur och skelett samt hälsorelaterad livskvalitet.

Våra mål 

• Att undersöka långtidseffekter av fysisk träning på uremiska komplikationer
• Att undersöka effekterna av styrketräning på osteoporosutveckling efter njurtransplantation
• Att förbättra den hälsorelaterade livskvaliteten för patienter med CKD
• Att underlätta för CKD patienter att behålla högsta möjliga grad av självständighet i sin kroniska behandling
• Att förlångsamma progressen mot terminal njursvikt

Vi samarbetar såväl inom kliniken som i forskningen i multiprofessionella team, där var och en bidrar med sin professionella kompetens. Vår forskargrupp består av kliniskt aktiva läkare och sjukgymnaster, laboratorieverksamma idrottsfysiologer och statistiker. Det medför att vi kan arbeta på flera nivåer samtidigt: epidemiologi, behandling och prevention.

Forskargrupp

Naomi Clyne MD,PhD, associate professor; Naomi.Clyne@med.lu.se
Peter Höglund MD, PhD, associate professor; Peter.Hoglund@med.lu.se
Shahriar Akaberi MD, doctoral student; Shahriar.Akaberi@med.lu.se
Helena Rydell MD, doctoral student; helena.rydell_johnsen@med.lu.se
Matthias Hellberg MD, doctoral student; Matthias.Hellberg@med.lu.se
Eva Maria Wiberg MSc, physiotherapist; Eva.Wiberg@skane.se
Huda Abdulahi, physiotherapist, master’s student; Huda.Abdulahi@skane.se
Emma Ottoson, physiotherapist; Emma.Ottoson@skane.se

 Relevanta publikationer

1. Clyne N, Jogestrand T, Lins L-E, Pehrsson S K. Factors limiting physical working capacity in predialytic uraemic patients. Acta Med Scand 1987; 222: 183-90. 
2. Clyne N, Jogestrand T, Lins L-E, Pehrsson S K. Factors influencing physical working capacity in renal transplant patients. Scand J Urol Nephrol 1989; 23: 145-150. 
3. Clyne N, Jogestrand T, Lins L-E, Ekholm J, Pehrsson S K. Effects of exercise training in predialytic uremic patients. Nephron 1991; 59; 84-89. 
4. Clyne N, Jogestrand T, Effect of erythropoietin treatment on physical exercise capacity and on renal function in predialytic uremic patients. Nephron 1992; 60: 390-396. 
5. Clyne N, Esbjörnsson M, Jogestrand T, Lins L-E, Pehrsson S K. Effects of renal failure on skeletal muscle. Nephron 1993; 63: 395-399. 
6. Clyne N, Jogesrand T, Lins L-E, Pehrsson S K. Progressive decline in renal function induces a gradual decrease in total hemoglobin and exercise Capacity. Nephron 1994; 67: 322-326. 
7. Klang B, Björvell H, Clyne N. Quality of life in predialytic uremic patients. Quality of Life Research 1996; 5: 109-116. 
8. Klang B, Björvell H, Clyne N. Sense of well-being in predialytic uremic patients. ANNA  1996; 23(2): 223-230. 
9. Klang B, Clyne N. Well-being and functional ability in uremic patients before and after having started dialysis treatment. Scand J of Caring Sciences 1997; 11: 159-166. 
10. Klang B, Björvell H, Berglund J, Sundstedt C, Clyne N. Predialysis patient education: effects on dialysis patients functioning and well-being. J of Advanced Nursing 1998; 28(1): 36-44. 
11. Klang B, Björvell H, Clyne N. Predialysis education helps patients choose dialysis modality and increases disease specific knowledge. J of Advanced Nursing 1999; 29(4): 869-876. 
12. Heiwe S, Tollbäck A, Clyne N. Twelve weeks of exercise training increases muscle function and walking capacity in elderly predialysis patients and healthy subjects. Nephron. 2001;(1): 48-56. 
13. Hagren B, Lützén KI, Pettersen IM, Severingsson EI, Clyne N. Patients’experiences of suffering in hemodialysis care. J Adv Nursing, 2001;34(2): 196-202. 
14. Heiwe S, Clyne N, Abrandt Dahlgren M. Living with chronic renal failure: patients’ experiences of their physical and functional capacity. Physiother Research Int 2003; 8(4): 167-77. 
15. Clyne N. Physical working capacity and muscle strength in chronic renal failure are improved by exercise. Lakartidningen. 2004 Dec 9; 101(50): 4111-5. Review. Swedish. 
16. Clyne N. The importance of exercise training in predialysis patients with chronic kidney disease. Clin Nephrol. 2004 May; 61 Suppl 1:S10-3. Review. 
17. Hagren B, Pettersen IM, Severinsson E, Lützén K, Clyne N. Maintenance haemodialysis: patients’ experiences of their life situation. J Clin Nurs. 2005 Mar; 14(3): 294-300. 
18. Heiwe S, Clyne N, Tollback A, Borg K. Effects of Training on muscle histopathology and morphometry in elderly patients with chronic kidney disease. Am J Phys Med Rebah, 2005 Nov; 84(11): 865-74.
19. Braunschweig F, Kjellstrom B, Söderhäll M, Clyne N, Linde C. Dynamic changes in right ventricular pressures during haemodialysis recorded with an implantable haemodynamic monitor Nephrol Dial Transplant. 2006 Jan; 21(1): 176-83. 
20. Drüeke TB, Locatelli F, Clyne N, Eckadt KU, MacDougall I, Tsakiris D, Burger HU, Scherhag A. Normalization of hemoglobin levelsin patients with chronic kidney disease and anemia. N Engl J Med. 2006;355(20):2071-84.
21. Akaberi S, Lindergård B, Simonsen O, Nyberg G.Impact of parathyroid hormone on bone density in long-term renal transplant patients with good graft function.Transplantation. 2006 Sep 27;82(6):749-52. 
22. Akaberi S, Simonsen O, Lindergård B, Nyberg G. Can DXA predict fractures in renal transplant patients? Am J Transplant. 2008 Dec;8(12):2647-51. Epub 2008 Oct 6. 
23. Eckardt KU, Scherhag A, MacDougall I, Tsakiris, Clyne N, Locatelli F, Zaug M, Burger U, Drüeke T. Left ventricular geometry predicts cardiovascular oucomes associated with anemia in CKD. JASN 2009:20(12). 
24. Locatelli F, Eckardt KU, MacDougall IC, Tsakiris D, Clyne N, Burger HU, Scherhag A, Drüke T. Value of natriuretic peptide as a prognostic marker in patients with CKD: results from the CREATE study. Curr Med Res Opin 2010:26(11):2543-52. 
25. Clyne N. Exercise Training in Chronic Kidney Disease. US Nephrology 2011:5(2). 
26. Rydell H, Krützen L, Simonsen S, Clyne N, Segelmark M. Excellent long time survival for Swedish patients starting home-hemodialysis with and without subsequent renal transplantations. In manuscript. 

- - -

Projekt för studenter termin 10

Preventiv Nefrologi – inverkan av ett regionalt vårdprogram på remissflödet till och från njurmedicinska specialistmottagningar inom Region Skåne

Handledare: Docent Naomi Clyne, Njur- och Transplantationskliniken i Lund, SUS
Naomi.Clyne@med.lu.se, Tel 046 171682 alt 070 648 9194

Syfte

Att undersöka hur införandet av ett vårdprogram har påverkat remissflödet mellan primärvården och njurmedicinska specialistmottagningar i Region Skåne och om patienter i behov av njurmedicinsk specialistvård remitteras dit i högre utsträckning sedan vårdprogrammet infördes.

Länk till vårdprogrammet: http://www.skane.se/Upload/Webbplatser/Sodra%20regionvardsnamnden/reg_medicinska_rad/njur/riktlinjer_kroniska_njursjd.pdf’

Frågeställningar

• Hur påverkar vårdprogrammet remissflödet från primärvården till njurmedicinsk specialistvård?
• Hur påverkar vårdprogrammet återremittering från njurmedicinsk specialistvård till primärvård?
• Fyller de patienter som remitterats till njurmedicinsk specialistvård vårdprogrammets remisskriterier?
• Fyller de patienter som återremitterats till primärvården vårdprogrammets kriterier?

Metod

Studiedesign

• Studien har flera delar där den första delen är en deskriptiv retrospektiv observationsstudie.

Arbetsplan

• Genom Qlikview tas samtliga remisser mellan primärvården och njurmedicinska specialistmottagningar fram och journalerna granskas utifrån ett antal parametrar.

Bakgrund

Antalet patienter i aktiv uremivård i Sverige och i Skåne, d.v.s. i dialysbehandling eller njurtransplanterade har ökat med ca 3% per år sedan mitten av 90 talet. Våra prognoser förutser en oförändrad ökningstakt framöver. Internationellt och framförallt i USA är ökningstakten mycket snabbare. Det förklaras huvudsakligen av att antalet personer med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus blir allt fler, båda tillstånden är dessutom kopplade till fetmaepidemin som breder ut sig över den amerikanska kontinenten. På knappt 20 år har incidensen av patienter i aktiv uremivård i USA dubblerats från ca 150 per miljon invånare 1984 till 300 år 2002. I Norge har ökningen av incidensen varit betydligt blygsammare. Ändå ligger prevalensen av någon form av kronisk njursjukdom i hela befolkningen på ca 10% i Norge. Översatt till skånska förhållanden innebär det att ca 100.000 personer skulle lida av kronisk njursjukdom med ca 5% som ligger i CKD 3 eller lägre, d.v.s. har förlorat halva njurfunktionen.

I Storbritannien får varje distrikstläkare automatiskt ett eGFR uträknat så fort ett plasma kreatinin analyseras och man har skapat riktlinjer för remittering till njurmedicinsk specialist utifrån ålder, eGFR och u-ACI. Studier inom upptagningsområdet för Canterbury har visat att remissflödet ökade initialt till njurmedicin efter införandet av ett vårdprogram för preventiv nefrologi.

I Södra regionen införde vi ett vårdprogram för preventiv nefrologi 2011. Införandet föregicks av flera års arbete i regionala workshops. Först enades den njurmedicinska professionen i multiprofessionell samverkan med njursviktssjuksköterskor och paramedicinare om vilka riktlinjer som gällde i predialysvården inom njurmedicinska specialistvården, därefter formulerade man och enades om gemensamma riktlinjer för vilka patienter som ska behandlas på njurmedicinsk enhet, samt i vilka situationer konsultation med njurmedicinsk specialist är att tillråda. I nästa fas kontaktades företrädare för allmänmedicin och vårdprogrammet genomgick ytterligare bearbetning i multidisciplinära workshops med representanter för njurmedicin respektive allmänmedicin. Därefter fastlogs programmet i respektive regionala medicinska råd för njurmedicin respektive allmänmedicin och distribuerades till samtliga njurmedicinare och allmänläkare inom regionen. För att sprida budskapet ordnades fortbildningstillfällen inom de olika sjukhusens upptagningsområden för allmänläkare inom området där programmet presenterades med sin teoretiska bakgrund och ett antal typfall diskuterades med respektive sjukhusets njurmedicinare.