Frontallobsdemens är namnet på en grupp sjukdomar där nervcellerna i delar av hjärnan gradvis förtvinar. Den vanligaste formen leder till ändringar i personlighet och beteende, så att en tidigare lugn och ordentlig person kan bli aggressiv, taktlös och slarvig.
Sjukdomarna, som också brukar kallas pannlobsdemens, är svårbedömda för en läkare.
– De här patienterna har inte några typiska demenssymptom utan i stället symptom som hör samman med personlighet, känsloliv, insikt och omdöme. Därför får patienten oftast först fel diagnos, säger Ulla Passant, docent vid Lunds universitet som i många år forskat på demenssjukdomar.
En studie som Ulla Passant och hennes forskarkollega Elisabet Englund nyligen avslutat visar att bara en patient av 18 fick rätt diagnos,”misstänkt frontallobsdemens”, när denne första gången uppsökte läkare. Fem individer fick diagnosen depression, fem psykossjukdom, tre misstänkt demenssjukdom, två afasi, en diffus hjärnsjukdom och en cerebrovaskulär sjukdom.
– Därför är det viktigt att sprida information och kunskap kring de här sjukdomarnas diagnostik, utredning, vård och bemötande. Det gäller inte bara läkare och vårdpersonal, utan även anhöriga och allmänhet, säger Ulla Passant.
– En anhörig till en patient nämnde för mig att ingen av deras bekanta någonsin hört talas om frontallobsdemens. Då är detta ändå den näst vanligaste degenerativa demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom!
Frontallobsdemens, som upptäcktes i Lund på 1980-talet, orsakas av sjukliga förändringar i den främre delen av hjärnan där nervcellerna långsamt förtvinar och hjärnbarken blir finporigt uppluckrad. Varför nervcellerna dör vet man inte, men eftersom sjukdomarna är i hög grad ärftliga studerar lundaforskarna eventuella genetiska särdrag hos patienterna.
Män och kvinnor drabbas lika av frontallobsdemens. Sjukdomen börjar smygande, oftast i 50-60 års ålder, och leder till döden i genomsnitt åtta till tio år senare. Någon effektiv behandling finns inte.
Personer över 70 år insjuknar sällan. Däremot händer det att sjukdomen börjar så tidigt som i 30-40 års ålder.
– Det är unga människor som är mitt i sin yrkeskarriär och ofta har små barn. Familjen sätts på hårda prov, då den sjuke genomgår en smygande personlighetsförändring. Hämningar och självkontroll försvinner, vilket kan leda till beteenden som snatteri, vårdslöshet i trafiken, ekonomisk omdömeslöshet och aggressivitet i både ord och handlingar. Den sjuke blir också känslomässigt oengagerad, tappar intresse för familj och vänner, blir ofta apatisk och slarvar med hygienen.
– Därför är det viktigt att den sjuke får rätt diagnos. Annars blir det lätt onödiga konflikter mellan patienten och omgivningen, säger Ulla Passant.
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
Fotnot I Lund finns ett nationellt kunskapscentrum för frontallobsdemens. Här ges rådgivning och utbildning i form av kurser och konferenser. Telefonnummer: 046-177455, 046-177459
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2008-11-28
