Stress gör att vi minns saker och ting sämre.
Påståendet har diskuterats flitigt. Är det verkligen så?
– Det finns ingen tydlig koppling mellan en hög stressnivå och en påtaglig och varaktig nedsättning av minnet. Åtminstone inte i den här studien, säger Susanna Vestberg, forskare vid Avdelningen för geriatrisk psykiatri vid Lunds universitet.
Den 12 juni försvarar Susanna Vestberg sin avhandling ”Subjective memory complaints. Relations to objective memory function, gender, personality, affective status and stress”.
Susanna Vestberg har tittat närmare på 65 patienter som sökt hjälp för besvärande minnesnedsättning i sin vardag och en rädsla för demens.
– De har genomgått en neuropsykologisk utredning efter att ha berättat om till exempel svårigheter med att lära sig nya rutiner på arbetet, att komma ihåg namn eller var de har lagt sina saker.
Efter utredningen visade det sig att hälften av patienterna inte hade någon minnessvikt, medan den andra hälften hade en nedsättning av minnet. De båda grupperna skilde sig inte åt, varken vad gäller personlighetsdrag eller på symptom på ångest eller depressivitet.
I båda grupperna fanns det personer med påtagliga stressymptom. Kvinnorna i studien kände sig mer stressade än männen.
– Men det finns ingen självklar koppling mellan stress och ett försämrat minne. När patienterna under utredningen i lugn och ro fick sitta ner fungerade minnet. Det de här patienterna upplever tolkar jag istället som en situationsbetingad glömska, när de har för många bollar i luften samtidigt, vilket man inte klarar i längden.
Hos de patienter som faktiskt visade sig ha en minnessvikt kan det finnas flera förklaringar, enligt Susanna Vestberg.
– Det kan bero på depression, kroppsliga sjukdomar eller för en del de allra första symptomen på en begynnande demenssjukdom.
Ingen patient i studien hade emellertid insjuknat i demens efter drygt ett års uppföljning, men däremot led många fortsatt av oro och nedstämdhet och var fortfarande sjukskrivna.
– Patienterna i den här studien är en grupp som har svårigheter, men glädjande är att ungefär hälften av dem kände sig mindre oroliga efter att ha genomgått en utredning, oavsett om de hade en påtaglig minnesnedsättning eller inte. Förmodligen för att de fått en förklaring till sina svårigheter, säger Susanna Vestberg, som understryker vikten av att fånga upp patienter med minnesnedsättning i vardagen.
– De här patienterna finns inte bara på minnesmottagningar. De söker sig till vårdcentraler, företagshälsovården och psykiatrin. Det är viktigt för läkaren att känna till, att bakom oron och nedstämdheten kan dölja sig en rejäl minnessvikt.
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
Avhandlingen:
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2009-06-12
