Theo van Veen, professor

Nybliven emeritus vägrar jobba mindre

Steget från ett aktivt arbetsliv till ett liv som pensionär, innebär för de flesta nog en stillsammare tillvaro.
Men inte för alla.
Theo van Veen, nybliven professor emeritus på Ögonklinikens forskningslaboratorium vid Lunds universitet, har snarare skruvat upp tempot än sänkt det efter att i höst ha uppnått pensionsåldern.

Ett intensivt nystartat forskningssamarbete med universitetet i tyska Tübingen har krävt ett stort engagemang från Lundaprofessorn.

– Jag har sedan i september en deltidsanställning i Tyskland, men det har redan blivit mycket mer jobb än så. Det tar alltid mycket tid och kraft att bygga något nytt. Men det är ingen som har tvingat det här på mig, jag gör det för att jag tycker om att göra det, säger Theo van Veen som tillfälligt är hemma i Lund några dagar.

Uppdraget innebär kort att bygga upp en experimentell forskningsavdelning med inriktning på retinitis pigmentosa, RP, en skoningslös ögonsjukdom som gör att näthinnan förtvinar och som leder till kraftig synnedsättning eller att man blir blind.

– Dessutom ska jag se till att utveckla samarbetet mellan Lunds universitet och universitetet i Tübingen. Inom två-tre år ska jag för tyskarnas räkning också ha skapat samarbetsavtal med ögonforskningscentra i flera andra europeiska länder och också några andra tyska städer.

Universitetet i Tübingen är ett centrum för neurovetenskap som innefattar oftalmologi, det vill säga ”Läran om ögat och dess sjukdomar”. Ögonforskningen utanför Stuttgart har ett gott anseende i Europa och tyskarna har starka ekonomiska resurser.

– De är speciellt stora på genetik och elektrofysiologi, men har tills nu inte bedrivit någon aktiv forskning för att bromsa sjukdomen retinitis pigmentosas utveckling, berättar Theo van Veen.

Theo van Veen ser enbart fördelar med samarbetet mellan Tübingen och Lund och på sikt med flera andra ögonforskningscentrum i Europa.

– Samarbete är bra, man ska inte sitta själv med sin forskning. Det här innebär att vi får en bred bas för att nå våra mål, vi blir en kritisk massa som har möjlighet att komplettera varandra.

I Tübingen finns redan en postdoktoral forskare från Lund på plats och till Lund skickar tyskarna snart en doktorand som de själva ska finansiera.

Theo van Veen pekar också på vikten av den kliniska kontakten, den translationella forskningen.

– Den experimentella forskning vi bedriver ska översättas till klinisk verksamhet och komma patienten till nytta. Därför är samverkan mellan forskning och klinik viktig. Tyskarna jobbar på samma sätt.

Theo van Veen har studerat retinala degenerationer, ögonsjukdomar som fortlöpande förstör syncellerna, under många år. Efter att ha innehaft en professur i Göteborg i nästan tio år, återvände han för sju år sedan till Lund.

– Det var professor Berndt Ehinger som övertalade mig att flytta tillbaka till Lund. Hela min forskargrupp följde med, som mest tror jag vi varit 13 personer, berättar Theo van Veen, som nu lämnat över ansvaret för forskningen i Lund kring sjukdomen retinitis pigmentosa till docent Per Ekström.

– Jag är fortfarande huvudansvarig för några stora anslag, men nu får Per själv fortsätta det arbete som vi tidigare jobbade tillsammans med, säger Theo van Veen samtidigt som han tvekar på om han den här gången ska välja att köra bil ner till Tübingen istället för att flyga.

– Jag behöver en bil därnere. Men vi får se, klockan är redan mycket.

Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL