På 1970-talet höll Jaro Ankerst, professor i medicin vid Lunds universitet, sin första föreläsning för en grupp läkarstuderande.
Än i dag undervisar han på läkarutbildningen, som ansvarig för termin 6.
Men inte så länge till. Den siste juni går Jaro Ankerst i pension.
– Det är med blandade känslor jag lämnar uppdraget som terminsansvarig. Det här har varit mitt liv under många år. Det går inte att bortse från något man intimt varit förknippad med så länge. Det är väldigt stimulerande att arbeta med motiverade ungdomar – de är vår framtid, säger han.
Jaro Ankerst föddes i Slovenien 1941, kom till Sverige i början av 1960-talet, lockad av den cancerforskning som professor Georg Klein då bedrev i Stockholm.
– Georg Klein och Tumörbiologen i Stockholm var ett begrepp i hela världen på den tiden, berättar Jaro Ankerst.
På hösten 1967 lämnade han Stockholm, samtidigt som dåvarande docent Hans Olov Sjögren, sedermera professor i tumörimmunologi vid Lunds universitet och fortfarande aktiv som professor emeritus, för att istället forska i Lund.
– Vi hade samma idéer om forskning och han har blivit min förebild som forskare och människa.
Men när Hans Olov Sjögren ett par år senare flyttade till USA för att forska, stannade Jaro Ankerst kvar i Lund för att fortsätta med sin cancerforskning på Institutionen för medicinsk mikrobiologi under professor Rune Grubb.
”Jaro, vi ska flytta till Amerika!” minns jag att Hans Olov sa till mig. Men det kändes väl bra, så jag valde att stanna i Lund.
Efter att ha disputerat 1971 forskade Jaro Ankerst några år på Institutionen för tumörimmunologi på Sölvegatan, innan han satsade på invärtesmedicin. I början av 1980-talet blev han specialist, både i medicin och i allergologi.
I dag arbetar Jaro Ankerst 66 procent med undervisning och forskning. Resten av tiden ägnas åt kliniken.
– Grundutbildningen tar mycket tid. Jag hinner inte med forskningen som jag gjorde förr. Nu får jag forska på kvällar och helger istället. Men jag gjorde en gång ett val och har aldrig ångrat det. Jag har trivts med att jobba med ungdomar, säger Jaro Ankerst som genom åren varit med om en läkarutbildning i förändring.
– Det genomfördes en stor förändring så sent som 2005, men nu är vi mitt uppe i en ny förändringsprocess inom grundutbildningen, tack vare Bolognaprocessen. Förändringar öppnar för nya möjligheter, men innebär också vissa risker. Jag tycker inte man hunnit finslipa den förändring som gjordes på utbildningen för tre år sedan.
– Den svenska grundutbildningen för läkare har haft ett gott rykte internationellt i många år, och svenska läkares kompetens är uppskattad utomlands. Det är viktigt att vi behåller den standard vi har i dag, säger Jaro Ankerst och uppmuntrar unga studenter att läsa medicin.
– Läkare är ett bra yrke som innebär många möjligheter, man utbildas ju både vetenskapligt och yrkesmässigt. Men de som söker in på grundutbildningen ska ha stor empati och ansvarskänsla. Det ställs krav på dem.
Den 30 juni blir Jaro Ankerst sista dag som ansvarig för termin 6 på läkarutbildningen. Därefter tar professor Claes-Göran Löfdahl vid.
– Men jag kommer att fortsätta att forska, åtminstone ett tag till. Sedan fortsätter jag som timanställd på kliniken. Jag har ju mina patienter att ta hand om, säger han.
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
Fotnot Bolognaprocessen är namnet på ett samarbete mellan 45 europeiska länder om utbildningen på högskolenivå. Samarbetet syftar till att främja rörlighet, anställningsbarhet och Europas konkurrenskraft som utbildningsområde. Målet är att 2010 ha skapat ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning (EHEA), där akademiska examina och utbildningskvalitet blir jämförbara på ett tydligare sätt än tidigare.
Källa: Wikipedia
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2008-05-30
