Omkring fem procent av världens befolkning har dyslexi, specifika läs- och skrivsvårigheter. Många av dem är vuxna som levt med sitt handikapp hela livet.
– Det har gjorts satsningar på barn med dyslexi, men dyslexi är ett livslångt funktionshinder och vuxna med dyslexi är en eftersatt grupp, säger Eva Wigforss, svensk projektledare för ett projekt inom ett av fem delprogram i EU:s utbildningssamarbete under rubriken: ”Programmet för livslångt lärande”.
– Syftet är att genom partnerskap utveckla en europeisk standard för utredning och behandling av vuxna med dyslexi. Vi hoppas på sikt att få med alla länder i Europa i det här.
Eva Wigforss, som är universitetslektor vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, åker i slutet av maj till Antwerpen och Bryssel för att tillsammans med kollegor från flera andra europeiska länder, summera den första etappen i projektet som pågått i två år.
– Så här långt har det mycket handlat om att träffas, utbyta erfarenheter och kunskap och studera andra europeiska länders verksamhet kring vuxna med dyslexi.
Bland de länder som deltar i projektet finns också Turkiet.
Tillsammans med Ann Lavesson, logoped vid Universitetssjukhuset i Lund, ägnade Eva Wigforss nyligen en vecka åt att förmedla sina kunskaper, men också åt att få en inblick i hur man arbetar med vuxendyslexi i sydöstra Turkiet.
– Det är en mycket fattig del av landet där många aldrig får möjlighet att gå i skolan. Både barn- och vuxendyslexin är väldigt utbredd och krockar dessutom med analfabetism. De har små resurser men lärarna är ambitiösa och engagerade.
I norra Europa ser det annorlunda ut.
– Vi är, inte minst i Sverige, väl medvetna om problem kring vuxendyslexi och har bred kunskap om den jämfört med många andra länder i Europa. Därför känns det som att vi med våra forskningsresultat, som förklarar orsakerna bakom vuxendyslexi, tillfört det här projektet en logopedisk-medicinsk dimension.
Tidigare förknippades också dyslexi med dumhet, men den stämpeln är på väg att tvättas bort, i Sverige inte minst tack att vare flera kända personligheter som kronprinsessan Victoria.
– Kronprinsessan har tydligt gått ut och berättat om sin dyslexi och det har säkert stärkt många drabbade, säger Eva Wigforss.
Men långt ifrån alla.
– Yngre är öppna och vågar berätta om sin dyslexi. De som är från 35 år och uppåt är däremot mer försiktiga. Många av dem har ägnat sitt liv åt att inte avslöja sina brister, vilket inte är bra. Det är bättre att tala om det, det stärker deras självförtroende.
Eva Wigforss påtalar vikten av att alla ska ha samma rätt till utbildning och anställning i arbetslivet, oavsett om man har dyslexi eller inte.
– Att ha dyslexi som vuxen innebär ett stort handikapp i vardagslivet, men det finns många hjälpmedel i dag som kan överbrygga läs- och skrivsvårigheterna, säger hon.
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
FAKTA / Dyslexi
Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som är neurologisk till sitt ursprung. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavnings- och avkodningsförmåga.
Dessa svårigheter är resultatet av en brist i språkets fonologiska komponent, och svårigheterna är ofta oväntade med tanke på individens övriga kognitiva förmåga och tillgången till effektiv skolundervisning.
Sekundära konsekvenser kan innebära problem med läsförståelse, och en minskad läserfarenhet, vilket i sin tur kan hämma kunskapstillväxten och utvecklingen av ordförrådet.
(IDA, The International Dyslexia Association 2002)
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2009-05-20
