Blivande emerita:
Den siste november blir professor Birgitta Hovelius sista arbetsdag på Lunds universitet.
– Då ska jag vara opponent vid en disputation i Umeå. Hur det blir sedan vet jag inte, men jag hoppas få vara kvar som professor emerita, säger hon inför den förestående pensioneringen.
Birgitta Hovelius är född och uppväxt i Småland men har, förutom fyra år i Umeå, uteslutande tjänstgjort som läkare i Lundaregionen. Sedan 1996 innehar hon en professur i allmänmedicin i Lund - ett ämne hon tycker har satts på undantag i staden och som hon genom åren kämpat och stridit för.
– Allmänmedicin borde vara en stor institution i Lund, eller åtminstone en stor avdelning inom Institutionen för kliniska vetenskaper. I Umeå är allmänmedicinen centralt placerad, både inom akademin och inom universitetssjukvården. När jag som professor kom till Umeå 1992 fanns det fem personer på institutionen, när jag flyttade tillbaka till Skåne fyra år senare fanns där 25, säger Birgitta Hovelius.
– Allmänläkare fick betydligt större uppskattning i Norrland. Vem som helst i Umeå, Tärnaby eller Arvidsjaur är medveten om att allmänläkare behövs. I Lund är det annorlunda. Här söker många specialistvård på sjukhuset istället för att gå till vårdcentralen.
Birgitta Hovelius tycker att man ska återgå till ett system där även akademisk allmänmedicin finns representerad på vårdcentralerna.
– Det skulle finnas universitetsvårdcentraler där man utvecklar allmänmedicinen med forskande allmänläkare. I dag kan läkarna inte forska en timme om de inte får ALF-medel. Det finns inte den minsta luft i schemat för allmänläkare och alltför lite tid till reflektion, utvecklingsarbete eller forskning, säger hon och berättar att hon själv en gång disputerade i källaren på vårdcentralen i Dalby.
– Det var 1980 i medicin, öppen hälso- och sjukvård. Då hade man ännu inte bestämt sig för att ämnet skulle kallas allmänmedicin, berättar Birgitta Hovelius som disputerade på Staphylococcus saprophyticus, en bakterie som orsakar blåskatarr hos kvinnor.
– Man kan nästan säga att jag upptäckte bakterien. Bakteriologerna hade missat den, bland annat därför att nästan all forskning om urinvägsinfektioner gjordes vid sjukhus. Det kom under slutet av 1970-talet publikationer om att kvinnors besvär med sveda och trängningar var psykologiska, vilket åtminstone delvis förklaras av att denna bakterie inte var upptäckt, säger hon.
Birgitta Hovelius är en professor som ofta har bestämda åsikter och inte drar sig för att ventilera dem. Som när hon vid sina föreläsningar runt om i landet ställer frågan: ”Skapar vården sjukdom?” och ifrågasätter medikalisering och sjukliggörande av till exempel klimakteriet, PMS, värk och orkeslöshet.
Hon ingår också i ett nordiskt nätverk med allmänläkare, som i ett kritiskt perspektiv skriver en bok om ”riskepidemin” och de ”nya” sjukdomarna och syndromen.
– Jag kan nog uppfattas som kontroversiell då jag försökt driva allmänmedicin och genusfrågor, säger hon.
Birgitta Hovelius har kämpat för att introducera genusbegreppet, både på läkarutbildningen och inom forskningen i Lund, suttit i Vetenskapsrådets genusforskningskommitté och i Nationella sekretariatet för genusforskning.
– Jag har inte nått ända fram, men det går åt rätt håll. Genus är ett svårt begrepp och det är viktigt att skilja på politisk och vetenskaplig feminism, säger hon.
När Birgitta Hovelius nu går i pension handlar det mycket om att hitta tillbaka till rötterna.
– Jag är ju lantbrukardotter och vi har gården kvar i Småland. Nu får jag tid att hjälpa till att plantera ny skog. Först kom Gudrun och fällde en hel del av skogen och sedan kom Per, berättar hon.
– Sedan ska det bli älgjakt nästa år, det är länge sedan sist.
Fotnot ALF står för Avtal om Läkarutbildning och Forskning. PMS står för premenstruellt syndrom
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2007-11-02
