Elitfotbollen har blivit allt brutalare.
Oavsett om vi är åskådare på ett fotbollsstadion eller vi ser en match på TV, blir vi med stor sannolikhet vittne till ett antal råa överfall, där spelaren bara verkar ha ett mål: att försätta motståndaren ur spel.
Ändå visar vetenskaplig forskning att skadorna varken blivit fler eller allvarligare.
– Tempot är högre och spelet har blivit mer fysiskt, det är inte svårt att konstatera, men skadorna har varken ökat i antal eller blivit allvarligare, säger Pär Herbertsson, idrottsläkare på avdelningen för ortopedi i Lund och medicinskt ansvarig i Malmö FF och i det svenska orienteringslandslaget.
– För några år sedan uppkom 16 skador på 1 000 speltimmar och åtta skador på 1 000 träningstimmar inom elitfotbollen. Siffrorna är ungefär samma i dag, berättar Pär Herbertsson.
Däremot är det en annan typ av skador som elitfotbollsspelaren drabbas av i dag.
– På 1980-talet stod stukningar av fotleden för 25 procent av skadorna, i dag förekommer de knappast. Istället är muskelbristningar i låret vanligast, säger Pär Herbertsson och förklarar varför.
– De flesta fotbollsspelarna i Allsvenskan i dag är professionella, vilket innebär att de också tränar mer och då ökar automatiskt risken för att drabbas av en muskelbristning.
Att stukningar av fotleden blivit färre och nästan försvunnit förklarar Pär Herbertsson bland annat med att balans- och koordinationsövningar blivit ett vanligt inslag i träningen. Dessutom har, om inte alla, så de flesta elitklubbarna i dag en egen sjukgymnast.
Pär Herbertsson är specialist på knä- och fotledsskador och har medverkat till att starta ett svenskt register över korsbandsskador.
– Vi registrerar alla personer som söker vård för en korsbandsskada i Sverige, även om de inte behöver opereras.
– Registret ger oss exempelvis möjlighet att utvärdera olika ingreppsmetoder; att avgöra vilken teknik som är bäst vid en speciell korsbandsrekonstruktion och att bättre förstå hur en patient mår efter en operation.
I Sverige opereras varje år cirka 3 000 personer för en korsbandsskada. I Lund har det de senaste åren satsats på att minska operationskön för dem som drabbats av en allvarlig knäskada. Ett team på fyra läkare och en sjukgymnast har reducerat den avsevärt.
– Kön är nästan borta. Väntetiden för en operation i dag är inte mer än 1-2 månader, säger Pär Herbertsson som också berättar att man i Lund under 2006 genomförde 101 korsbandsoperationer, jämfört med tidigare cirka 20 per år.
I dag använder ortopederna nästan uteslutande senan till muskelböjarna i knäet när man gör en korsbandsrekonstruktion. Tidigare använde man framförallt knäskålssenan men idag står den för enbart 10-20 procent. Man har också försökt att använda dacron, ett konstgjort material, och även kalvsenor. Båda hade emellertid brister.
– Den konstgjorda senan av dacron höll inte längre än fem år och kalvsenan skapade negativa reaktioner i knäet, berättar Pär Herbertsson.
Även dagens metod, där operatören använder senan från muskelböjarna hos den knäskadade patienten, har sina brister.
– Patienten upplever ibland att det drar i området där vi tagit senan, säger Pär Herbertsson som i framtiden hoppas kunna ge patienten möjlighet att få senor transplanterade från en donator.
– Vi är just i färd med att söka etiskt tillstånd för att få använda oss av donatorer, berättar han.
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2007-09-18
