Insulin har injicerats på personer som drabbats av diabetes ända sedan 1920-talet.
Nästan hundra år senare är insulinet fortfarande den substans som används vid behandling av diabetespatienter.
– Vi har fortfarande inget botemedel mot sjukdomen och vi vet fortfarande inte vad som är grundorsaken till den, säger Mona Landin-Olsson, docent och diabetesforskare vid Lunds universitet.
– Den stora utmaningen för oss forskare är därför att hitta ett botemedel mot diabetes eller åtminstone ett sätt att bromsa förstörelsen av insulinproduktion i kroppen. För att kunna göra det är det viktigt att upptäcka sjukdomen i tid.
Det finns flera olika former av diabetes, men de två vanligaste är typ 1-diabetes som i regel drabbar yngre människor och typ 2-diabetes som oftast drabbar äldre.
Typ 1-diabetes kännetecknas av att kroppen inte klarar av att producera tillräckligt med livsviktigt insulin medan den som drabbas av typ 2-diabetes är okänslig mot insulin.
I samarbete med Annelie Carlsson, överläkare på Barn och Ungdomssjukhuset, är lundaforskarna just i färd med att påbörja en studie om typ 1-diabetes som baseras på patientmaterial 20 år tillbaka i tiden. Cirka 500 barn och ungdomar inom Lunds sjukvårdsdistrikt, som sedan 1985 drabbats av typ 1-diabetes, kommer att ingå i studien som beräknas ta ett år.
– Vi vill veta om den behandling de genomgått och de insulinmediciner de tagit haft önskad effekt. Med hjälp av de resultat vi får fram hoppas vi kunna medverka till att patienten kan undvika att drabbas av sena komplikationer orsakade av diabetessjukdomen, såsom amputation, nedsatt syn, kärlskador eller njursvikt, säger Mona Landin-Olsson.
Forskarna är också på jakt efter mer detaljerad information.
– Vi vill få reda på om det är någon specifik grupp i studien som svarat bättre på behandlingen, om exempelvis diagnosen är sämre ifall man får diabetes före eller efter puberteten, säger Mona Landin-Olsson.
I det nationella kvalitetsregister, Diabetes Incidens registret i Sverige (DISS), som registrerar alla nyinsjuknade patienter i åldrarna 15-34 år, kan man utläsa att antalet nyinsjuknade unga vuxna håller sig konstant med cirka 400 individer per år medan antalet barn som insjuknat nästan fördubblats det senaste decenniet.
Samtidigt som diabetes bland små barn ökar kan man konstatera en antydd minskning av typ 1-diabetes bland unga vuxna och en ökning av typ 2-diabetes.
– Det kan tyda på att unga individer insjuknar tidigare än förr, vilket troligen beror på någon miljöfaktor som drabbar de yngsta barnen men inte de äldre. Ökningen av typ 2-diabetes är förväntad med anledning av befolkningens snabbt tilltagande fetma.
Typ 1-diabetes som debuterar hos vuxna är en diabetesform som intresserar lundagruppen eftersom den har ett långsamt sjukdomsförlopp.
– Det ger oss tid att förstå vad som händer under sjukdomsprocessen och en chans att behandla sjukdomen när patienten fortfarande har kvar en viss förmåga att själv producera insulin.
Stort forskarintresse finns också för graviditetsdiabetes, gestationell diabetes, som varje år upptäcks hos 1,5-2 procent av alla gravida kvinnor. Av dessa utvecklar cirka 6 procent en typ 1-diabetes och 24 procent en typ 2-diabetes senare i livet.
– Vi kan upptäcka och behandla de här kvinnorna i samband med graviditeten, men vi vet väldigt lite om varför de utvecklar en diabetessjukdom senare i livet, säger Mona Landin-Olsson.
Olle Dahlbäck, Informationsansvarig IKVL
Relaterad information:
Frågor om innehållet: Olle Dahlbäck
Uppdaterad: 2007-10-12
