De basala ganglierna är samlingar av grå substans (nervcellskärnor), djupt belägna i storhjärnan, som har en viktig roll i reglering av motoriken. De mottar information från hela hjärnbarken för att koordinera och sortera både beslut till rörelser och rörelseprogram. Nervcellsdöd eller dysfunktion i de basala ganglierna ger upphov till några typiska symtom, som t ex rörelsearmod (akinesi) eller onormala ofrivilliga rörelser (dyskinesier). Både dessa symtom förekommer vid Parkinsons sjukdom (prevalens cirka 1% i befolkningen med ålder > 50 år). I Parkinsons sjukdom dör de nervceller som producerar signalämnet dopamin, inom de basala ganglierna. Medan akinesin orsakas av dopaminbrist och hör till Parkisons kardinalsymtom, utgör dyskinesier en sekundär rubbning, som är ett resultat av medicineringen med L-DOPA. Även nya behandlingsalternativ för Parkinson, som t. ex. nervcellstransplantation, kan ge upphov till dyskinesier.
Vår forskargrupp utvecklar djurmodeller för Parkinsons sjukdom och behandlings-relaterade dyskinesier på både råtta och mus. Med hjälp av dessa modeller kan vi utröna cellulära och molekylära mekanismer för motoriska störningar som har sitt ursprung i de basala ganglierna.
I vissa projekt utforskar vi rollen av särskilda signalproteiner för uppkomsten av L-DOPA-inducerade dyskinesier. Vi har nämligen sett att vissa signalvägar mellan cellmembranet och cellkärnan överstimuleras i regionen striatum under behandlingen med L-DOPA. I andra projekt mäter vi transmittorfrisättningen i de basala ganglierna med intracerebral mikrodialys teknik och elektrokemiska registreringar. I ytterligare några projekt utvärderar vi nya farmakologiska behandlingsmetoder för Parkinsons sjukdom och L-DOPA-inducerade dyskinesier.
Frågor om innehållet: Anna Appelberg
Uppdaterad: 2012-04-05
Our lab is part of two EU-funded consortia:
and of three Centres of Excellence in translational neuroscience supported by the Swedish National Research Council:
Finished project:
