Pyotr Platonov

FÖRMAKSFLIMMERMEKANISMER 

Bakgrund 

Förmaksflimmer är den vanligaste behandlingskrävande hjärtrytmrubbningen. Trots att rytmrubbning är så vanlig är de underliggande mekanismerna fortfarande otillräckligt kartlagda. Tidigare studier visade att impulsledningsdefekter i/mellan förmaken är knutna till benägenhet till förmaksflimmer. Det är emellertid oklart om dessa defekter har funktionell eller anatomisk ursprung. Det finns bevis att impulsledningshinder kan vara följden av lokal myokardskada orsakad av bl.a. åldersrelaterade förändringar, ”slitage” av hjärtmuskel eller infektiösa agenter. En annan anledning till att individer har olika benägenhet att utveckla förmaksflimmer vara medfödda skillnader i de elektriska banorna mellan förmaken som vi har dokumenterat i en rad anatomiska studier. I ett mindre patientmaterial kunde vi emellertid inte notera någon säker relation mellan dessa anatomiska variationer och tidigare förekomst av förmaksflimmer.

Målsättning 

En serie forskningsprojekt syftar till att utveckla metoder för utredning av impulsöverledning mellan förmaken och med hjälp av sådana metoder identifiera personer med överledningshinder som löper större risk för utveckling av förmaksflimmer. Den kunskapen kan vara av en stor nytta för vidareutveckling av effektiva och säkra behandlingsmetoder som genom punktinsatser (t ex genom s k ablation eller elektrisk stimulering av kritiska ställen i hjärtat) skulle kunna förhindra uppkomst av flimmerattacker.

Metoder 

1. Datorbaserad kartläggning av hur elektriska pulsen sprids i hjärtat hos patienter med och utan förmaksflimmer för att studera var de kritiska områdena finns, där låg överledningshastighet kan ligga bakom uppkomsten av rytmrubbningen.

2. Resultat av kartläggning via kateter inom hjärtat skall sammanställas med information från vanligt EKG och datorbaserad medelvärdesbildat EKG för att studera om invasivt upptäckta överledningshinder relaterade till förmaksflimmer kan hittats med lätt åtkomliga elektriska signaler från kroppsytan.

3. Datormodeller för hur den elektriska impulsen sprids skall användas för att studera om de olika muskelförbindelserna mellan förmaken som man har funnit hos människan inverkar på hur extraslag utlöser förmaksflimmer.

Avhandlingar

P.G.Platonov. The role of impaired interatrial conduction in paroxysmal atrial fibrillation. From anatomy to electrophysiology. Thesis. St. Petersburg, Russia by BiS Publishing House 2001.