FÖRMAKSFLIMMER
Bakgrund
Det friska hjärtat styrs av ett inneboende elektriskt system som ser till att hjärtat slår regelbundet och med en hastighet som avpassas efter kroppens krav. Förmaksflimmer, den allra vanligaste behandlingskrävande hjärtrytmrubbningen, kan liknas vid en elektrisk revolution i hjärtats förmak. Detta leder till snabb och oregelbunden hjärtrytm med risk för hjärtsvikt och blodproppar, konsekvenser som dagens behandling inte helt kan eliminera.
Vid avdelningen för kardiologi startades i början av 1990-talet en omfattande forskning kring mekanismerna bakom förmaksflimmer liksom dess konsekvenser och hur man på bästa sätt skall behandla patienten med denna rytmrubbning. Denna forskning har sedan dess rapporteras så värdefulla fynd att Avdelningen för Kardiologi vid Universitetssjukhuset i Lund blivit internationellt känt som en av de allra främsta forskningsenheterna just när det gäller förmaksflimmer. Flera av de som disputerat inom gruppen har därefter fått ett fortsatt ansvar som projektledare för delar av den alltmer expanderande förmaksflimmerforskningen.
Målsättning
Det viktigaste målet i denna forskning är att identifiera de första stegen i den komplicerade händelsekedja som leder fram till att patienten drabbas av förmaksflimmer. Genom sådan kunskap får man förutsättningar för att hitta metoder att förhindra att rytmrubbningen uppstår respektive att den skulle kunna tänkas botas på ett enkelt sätt.
Dagens behandlingsmetoder är tyvärr både osäkra och ibland förknippade med biverkningar varför förbättrade behandlingsmetoder för patienter som drabbats av förmaksflimmer är en annan viktig målsättning med forskningen. Vi strävar i dessa projekt både efter bättre behandlingseffekt och efter att kunna minimera och allra helst eliminera de olika behandlingsformernas biverkningar.
Metoder
I sökandet efter mekanismerna bakom förmaksflimmer använder vi en mängd olika metoder, såväl olika kemiska analyser som olika avbildande tekniker och framför allt sofistikerad elektrofysiologisk signalanalys genom olika matematiska tekniker. Forskargruppen har utvecklat flera olika mätmetoder enbart avsedda för att söka besvara forskningsmålets olika frågor. Flera av dessa metoder har visat sig så värdefulla att de numera används av forskare över hela världen. Genom ett globalt nätverk av samverkande forskare inom området har vi dessutom tillgång till flera andra metoder i förmaksflimmerforskningens absoluta frontlinje. Se också projektbeskrivningar av Carl Meurling och Pyotr Platonov.
Projektansvar
I och med Bertil Olssons övergång till emeritusposition 2007-07-01 överförs succesivt ansvaret för olika delar av projektet till flera olika akademiska medarbetare.
Avhandlingar (Bertil Olsson huvudhandledare)
Magnus Holm: Chronic atrial fibrillation in man. Activation, organisation and characterisation. 1997
Steen Pehrson: The oesophageal route in clinical electrocardiology. 1998
Max Ingemansson: Cellular electrophysiological modulation in chronic atrial fibrillation. Studies with magnesium and GIK solution. 1998
Anders Roijer: The role of transesophageal echocardiography in clinical decision-making in patients with stroke or atrial fibrillation. 2000.
Carl Meurling: Atrial Fibrillation. Modulation of the atrial fibrillatory frequency. A non-invasive approach. 2000.
Pyotr Platonov: The role of interatrial conduction in paroxysmal atrial fibrillation. From anatomy to electrophysiology. 2001.
Shaowen Liu: Atrioventricular conduction in patients with paroxysmal supraventricular tachycardia. 2003.
Bjarne Madsen Härdig: Ultrasound-enhanced fibrinolysis . A study of pro-fibrinolytic effects and non-beneficial effects from ultrasound exposure. 2005.
Jonas Carlson: Exploration of Supraventricular Conduction with respect to Atrial Fibrillation. Methodological Aspects on Selected Techniques. 2005
Page Manager: Monica Magnusson
Last modified: 2012-01-02
