"Jag känner mig inte sjuk"

Felicia, tolv år, har diabetes

Det började för ett halvt år sedan, på sommarlovet mellan femte och sjätte klass. Felicia var så trött, drack mycket och gick ned i vikt.
- Jag tänkte bara att jag hade dålig kondis, berättar Felicia.
Men det var inte konditionen det var fel på och det trodde inte heller Felicias mamma.
- Nej, jag förstod att något var fel. Hon var nästan apatisk hela sommaren. Ingenting var roligt för henne, säger Gisela Johansson och berättar att hon letade på internet och ganska snabbt fick en misstanke om vad som var fel.
Felicias symtom, tröttheten, törsten och viktnedgången, är typiska när typ 1 diabetes börjar.
På Vårdcentralen bekräftades diagnosen och familjen skickades till barnsjukhuset.

Inte rädd för sprutor och stick

- Dom tog en massa blodprover på mig. Sedan sa dom att blodsockret var jättehögt, att jag hade diabetes, berättar Felicia som fick stanna på sjukhuset i två veckor för att lära sig att själv ta insulinsprutor och testa sitt blodsocker.
- Man får väl vänja sig, tänkte jag, konstaterar Felicia och berättar att hon inte heller innan hon fick diabetes var så värst rädd för sprutor och stick.
Vid typ 1 diabetes förlorar kroppen sin förmåga att producera insulin. Det livsnödvändiga insulinet fungerar som en nyckel som öppnar muskel- och fettceller så att det socker som finns i blodet kan tränga in. Utan insulin stannar sockret kvar i blodet, muskel- och fettcellerna svälter, blodsockret blir högt.
- Jag tog sprutorna själv från början. Fast mamma och pappa fick ju också lära sig, säger Felicia.

FOTO: Jimmy Wahlstedt, UMAS.

Lära sig hålla sockerbalansen

Det var inte bara sprutor och blodsockerkontroller som familjen skulle lära sig att hantera. För en person med diabetes handlar det om att förstå hur kroppen fungerar för att kunna balansera insulindoser och mat. Insulin sänker blodsockret, det gör också fysisk ansträngning. Mat höjer blodsockret.
Målet med diabetesbehandlingen är att få en så jämn och normal blodsockerhalt som möjligt. Inte för låg, vilket är farligt. Inte för hög, vilket på sikt skadar kroppen.
- När jag fick insulin på sjukhuset kände jag redan efter ett par dagar att jag mådde mycket bättre. Tröttheten försvann, säger Felicia som tyckte det var skönt att hon fick en förklaring till varför hon varit så hängig.
- Men när jag ringde kompisarna och berättade om diabetes blev dom nog lite chockade. Läskigt med alla sprutor, sa dom. Fast jag tycker inte det är så farligt, säger hon och tillägger.
- Kompisarna har också vant sig. Dom gillar att ta prov på mitt blodsocker ibland.
Också lillebror Dennis, sex år, har testat sticket i fingret. Men bara en gång.
- Han har aldrig frågat igen, konstaterar Felicia.

Sju sprutor om dagen

Trots flera insulininjektioner varje dag och trots regelbundna kontroller av blodsockerhalten fungerar inte kroppens sockerbalans lika perfekt som för en som inte har diabetes.
Felicia tar sju insulinsprutor om dagen och testar blodsockret ungefär fyra gånger varje dag. Ändå har hon ibland för höga och ibland för låga blodsockervärden.
- Ja, det kan vara lite jobbigt. När jag ligger för lågt känner jag det direkt. Jag blir lite skakig då. Ibland märker mina kompisar det före mig. Jag blir så arg, säger dom.
När blodsockret är för lågt måste hon äta någonting så att det stiger igen. När det är för högt ska hon ta extra insulin. Det gör hon också när det är dags för godis på lördagskvällen.
- Vi börjar lära oss hur mycket insulin en skål med smågodis motsvarar, säger Felicias mamma.

Måste planera lite mer

Felicia är den enda på sin skola, Kungshögsskolan i Oxie utanför Malmö, som har diabetes. I början väckte nog hennes insulininjektioner en viss uppmärksamhet.
- Ja, när jag tog sprutan i matsalen var det många från andra klasser som satt och kollade, liksom smygtittade eller låtsades gå förbi just då, berättar hon.
Felicia har aldrig blivit retad för sin diabetes och hon har aldrig smugit med sprutorna.
- Och jag som hade tusen frågor och trodde att allt skulle bli annorlunda när Felicia blev sjuk, säger Felicias mamma. Men så blev det inte, fortsätter hon. Vi lever ungefär som innan. En skillnad är att vi äter bättre, mer grönsaker och det mår ju hela familjen bra av.
På frågan vad som är det sämsta med diabetes funderar Felicia en stund innan hon svarar.
- Jo, jag måste ju tänka lite mer nu, planera när jag ska ta insulin och när jag ska äta. Och helgerna, kommer hon på, egentligen ska jag gå upp klockan åtta för att ta insulin och äta. Fast ibland blir det nog nio eller tio i alla fall.
Några direkta fördelar med diabetes har hon inte. Utom att hon får gå först i kön i skolmatsalen.

- Jag känner mig inte alls sjuk och tycker inte det är jobbigt. Det är ju inte bara jag som har diabetes, säger Felicia. FOTO: Jimmy Wahlstedt, UMAS.

Inte bara jag som har diabetes

Felicia har haft diabetes i sex månader och hennes liv fortsätter som innan. Utanför skoltid är det fortfarande cheerleading med gruppen Cardinals som gäller, kompisar så klart och att titta på TV.
- Och läxorna, påminner mamma Gisela.
- OK, läxorna också, svarar Felicia leende.
Varje år insjuknar ungefär 700 barn i Sverige i typ 1 diabetes. Sjukdomen har blivit vanligare men ingen kan förklara varför det är så. Typ 1 diabetes är en allvarlig kronisk sjukdom som inte kan botas men med modern behandling, insulininjektioner flera gånger om dagen eller insulinpump och med regelbundna kontroller av blodsockerhalten, kan de flesta med typ 1 diabetes leva ett långt och nästan normalt liv.
- Jag känner mig inte alls sjuk och tycker inte det är jobbigt. Det är ju inte bara jag som har diabetes, säger Felicia.