Tidigare utställningar

Jag växte upp som dotter till två vegetarianer och vi levde utan TV. Jag vet inte om avsaknaden av TV har med saken att göra, men jag har gjort det till en av anledningarna till att jag i stället spenderade mycket tid med att läsa, skriva och måla.

Jag uppmuntrades tidigt till ifrågasättande av det som ansågs vara normalt. Eftersom jag inte var normal. Eftersom, när jag tittade närmre, ingen verkade vara normal. På gymnasiet började jag att stämpla min uppväxt som ett alternativ till normen. Jag förstod att någon form av kategoriserande krävs för att sortera bland mångfalden av människor vi möter. För hur kategoriserar man människor utan att ha fördomar? Hur sållar man agnarna från vetet utan förutbestämda meningar? Kanske är det just den alternativa uppväxten som uppmuntrade mig till att uppskatta revolutionerande ideér födda “outside the box”.

Konst för mig är revolution. Konst för mig är något som får oss att känna som om vi aldrig upplevt något liknande tidigare, i kombination med att det motsägelsefullt behåller känslan av att igenkännande. Konst för mig är inspiration, en språngbräda till uppvaknande ur det gråa dis där ingen undran längre finns. Konst är att väcka tankar, byta perspektiv och att ställa frågor. Att ställa frågor är i sin tur att leva. Konst innebär inte att ha förmågan att identiskt avbilda ett redan existerande föremål, det handlar inte om en tavla på en vägg. Konst handlar om de tankar som väcks ur betraktarens blick, det handlar om uppvaknande.

Barn och konst har för mig minst en gemensam nämnare - det ideliga ifrågasättandet. Vi kan hitta mycket inspiration till konsten bara genom att studera barnens värld, den värld som många av oss glömt bort var vår för inte länge sedan.

En del av mina tavlor är ett ifrågasättande av de egna fördomar jag upptäckt mig ha. Andra tavlor är ett ifrågasättande av sjukhusvärldens risk att kategorisera på ett sätt som döljer människan bakom. Budskapen är inte min uppgift att fördjupa mig i, utan betraktarens.

Malena Chronholm