För mycket av det goda är inte heller bra

2009-04-15

Trots att vi behöver dopamin är alltså för mycket av det goda inte heller bra?

– Ja, eller snarare är stora fluktuationer mellan höga och låga nivåer inte bra. När peaknivåerna av dopamin minskade, minskade också symptomen, säger Hanna Lindgren.

I Parkinsons sjukdom tillhör muskelstelhet och långsamma rörelser de främsta motoriska symptomen. Sjukdomen innebär att vissa nervceller som producerar signalsubstansen dopamin i hjärnan dör. Bristen på dopamin gör att kroppens förmåga att kontrollera rörelser försämras.

Den ledande behandlingen för personer med Parkinsons sjukdom är L-dopa, ett förstadium till dopamin. Behandlingen brukar fungera utmärkt till en början, men efter ett par års användning avtar de positiva effekterna. I stället ökar biverkningarna i form av ofrivilliga rörelser.

Varför vissa personer lättare utvecklar den här typen av biverkningar är ännu okänt och det finns ingen bra behandling. Men Hanna Lindgrens forskargrupp har utvecklat en råttmodell för L-dopa-inducerade ofrivilliga rörelser, så kallade dyskinesier. Genom den kan man studera både beteende och molekylära förändringar i hjärnan.

Precis som hos människor med Parkinsons sjukdom utvecklar bara vissa råttor dyskinesier. Ena delen av Hanna Lindgrens avhandling visar att dyskinetiska råttor har fler nybildade blodkärl i hjärnan jämfört med djur som inte utvecklar dyskinesier. Detta skulle kunna bero på att nybildade blodkärl saknar förmågan att reglera hur mycket av ett läkemedel som kan passera från blodet till cellerna i hjärnan. Det leder då till stora variationer i L-dopa-nivåer, vilket påverkar hjärnans celler negativt.

I den andra delen av avhandlingen såg Hanna Lindgren att dyskinetiska djur har högre densitet av nervändar från de hjärnceller som producerar serotonin, en annan signalsubstans. Dessa celler kan hjälpa till att omvandla L-dopa till dopamin.

Genom att påverka aktiviteten hos de serotoninproducerande cellerna kunde hon minska mängden dopamin i hjärnan hos råttorna, vilket också minskade dyskinesierna.

– Trots att vi behöver dopamin för att kunna röra oss är för höga nivåer inte bra, utan kan direkt härledas till uppkomsten av dyskinesier, säger Hanna Lindgren.

Vad ska du göra nu?

– Jag blir kvar här en månad till, eventuellt längre, för jag har en del projekt att slutföra. Sedan är det oklart vart jag tar vägen men jag kommer att fortsätta med forskningen. Jag har bestämt mig för att göra en post-doc men vet i dagsläget inte var.

Hanna Lindgren försvarar avhandlingen Presynaptic mechanisms in L-Dopa-induced dyskinesia fredagen den 20 mars klockan 09.15 i Segerfalksalen, Wallenberg Neurocentrum. Fakultetsopponent: director Etienne Hirsch, Lausanne. Ordförande: professor Patrik Brundin.